När kvällen nästan är över, så har den hunnit sluta med att några utav oss tvingats dricka en hel del vattenglas och en hel del kläder har tagits av, allt på grund av killarnas sjuka frågor och konsekvenser. Det börjar bli väldigt sent och killarna måste åka hem för att sova några timmar innan planet till Sverige går om bara sju timmar. Jag följer med dom till dörren och väntar tills att de en efter en tagit på sig sina skor, innan jag kramar om dem och tackar för att de gjorde min kväll väldigt rolig. 

"Bye Ana, it was nice meeting you. I hope we'll see you again sometime." säger Niall efter att han gett mig en riktig bamsekram. 

"I'm sure we'll do. And thank you for tonight, you sure know how to make a girl laugh." 

"That's my middle name, 'The boy who knows how to make women laugh'." säger han, och än en gång kan jag inte hålla mig från skratt. 

"So I'm a woman now?" frågar jag och höjer ena ögonbrynet. 

"Young woman." 

"I can live with that." 

Niall fnissar, "Goodbye Ana."
"Bye Niall." svarar jag innan dörren till lägenheten stängs igen och det blir tyst. Kate gick in till sitt rum lite tidigare än när killarna bestämde sig för att åka. Hon sover nog redan. Harry är nog mest troligt nerbäddad i min säng redan. Jag går först och borstar mina tänder och gör mig redo för sängen innan jag går till mitt rum där jag finner Harry, som jag trodde, i min säng med mobilen framför sig. Han kollar upp på mig men ger mig varken ett leende eller säger något. Han är väl trött, det hoppas jag i alla fall. Jag märker hur stökigt mitt rum är och tänker att jag ska bara fixa till det lite innan jag också kryper ner under täcket bredvid min Harry. Jag skjuter in min skrivbordsstol, plockar undan lite papper och pennor som ligger utspridda över skrivbordet och viker igen datorn och ställer den rakt och fint i mitten av bordet. 

"Ana." hör jag Harry säga. Jag tittar upp på honom från golvet som jag börjat stöka bort kläder från. Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig, jag som alltid var så ordningsam förr, och nu ligger det ett par klädesplagg på mitt rumsgolv. I swear to god, något sådant ser man inte ofta. 

"Can you please come to bed now?"

"I have to clean up this mess first." säger jag och fortsätter med mina 'sysslor'. Jag hör hur Harry suckar och ser hur han slår bak huvudet i kudden. Jag skrattar bara och tar upp kläderna från golvet och hänger in dom i min garderob igen. Jag kan sedan dra av mig mina kläder så att jag bara är klädd i mitt pyjamaslinne och trosor, och tillslut krypa ner under täcket som Harry håller upp åt mig. Jag lägger mig vänd mot honom men möter inte hans blick. Jag stirrar tomt in i hans bröst, jag är nästan alldeles för trött för att hålla ögonen öppna. 

"I heard you and Niall talking." säger Harry.

"Yeah, he's sweet." svarar jag och rycker svagt på axlarna. 
"Does he know that you're mine?" 
Nu ser jag på Harry. Jag förstod nästan att han skulle bli svartsjuk att jag pratar med andra pojkar. Men inte trodde jag att han skulle bli svartsjuk när jag pratar med hans bästa vänner. 

"Are you serious?" frågar jag irriterad och tittar lika irriterat på honom. 

Harry nickar svagt. 

"Oh come on, Harry." vrålar jag och puttar honom i bröstet. Jag vänder mig med ryggen mot honom så jag slipper se på honom. Jag säger då det, han går mig verkligen på nerverna ibland. Jag känner hans arm runt om mig och han drar mig bakåt och in i hans famn. Hans fingrar söker sig in under min tröja. Han ritar cirklar runt naveln och handen åker bara högre och högre upp. Jag tar i hans hand och drar ut den från min tröja. Harry suckar men kan inte hålla tillbaka ett litet skratt. Han kysser mig i nacken ett par gånger. 

"You know what I've heard?" mumlar han mot min nacke och andas in min doft i ett djupt andetag. 

"What?"

"When girls are on their period, they're always so horny."

Även om jag inte ser på honom så känner jag det på mig att ett flin är placerad på de rosa, vackra läpparna han har. 

"Not all girls get horny when they're on their period." konstaterar jag och försöker låta obrydd. Vilket blir lite svårt, jag är nämligen en utav de tjejerna som faktiskt blir... ja...

"Are you one of those girls?" Han mumlar fortfarande fram orden med munnen i min nacke och armen runt om min mage. Jag väljer att inte svara. Dels för att jag fortfarande är ny med hela 'röra-varandra' saken, och för att jag är trött. Han snurrar plötsligt runt mig så mitt ansikte är bara några decimeter ifrån hans. 

"Do you wanna play a game?" frågar han busigt och ler.

"What game do you want to play now?" suckar jag, men kan inte hålla tillbaka leendet. 

"No, it's not a new one. I want to continue with Truth or Dare." Jag inser att det är något han har i baktanke. Men, eftersom det är lika bra för mig att fråga honom saker jag alltid velat veta om honom, så går jag med på det. 

"Fine.
Harry's leende byts ut till ett flin. "So, Ana... truth or dare?"
"Truth, I'm way to tired to do anything." 

"Alright." säger han och biter sig i läppen. "Did you ever have sex before me and you had?"

Frågan gör mig nervös. Jag har alltid haft flera olika svar gällande den frågan. Jag skulle kunna berätta sanningen. Jag litar på Harry. Det är bara det att, det är så svårt att berätta om det. 

"Um...no." svarar jag tillslut efter en stunds tystnad.

"You don't seem so sure about it." muttrar han. 

"It's complicated." suckar jag. 

"Why?"
"Hey, only one question at the time." säger jag. "Truth or dare?"

"Truth." 

"How many girls have you been with?" frågar jag rakt ut. Jag tycker att jag förtjänar att veta. 

"What do you mean 'been with'?" frågar han och skrattar. 

"How many girls have you had sex with?" frågar jag irriterat, som om han egentligen inte visste vad jag faktiskt menade.

Harry sluter ögonen och suckar. "It doesn't matter." säger han och öppnar ögonen försiktigt, men han vågar inte möta min blick. 

"You have to tell me, it was you who wanted to play this stupid game from the very first time." 

"I don't know, alright? I've lost count." 

Tanken av att så många tjejer att han till och med tappat räkningen, har fått Harry att må säkert tusen gånger bättre än vad jag gjorde, det tar faktiskt lite i hjärtat. Jag som fick min första, äkta gång med Harry. Och för honom var det liksom ingen big deal. 

"So, is it more than 20? 30? 100?" säger jag lite argt.

"You're overreacting, and besides, only one question at the time." säger han. "Truth or dare?"
"Truth." muttrar jag. 

"How did you get that scar under your right breast?"

Åh. Jag visste det. Hela vittsen med denna lek var att få reda på det. 
"I've been worried and I've been thinking about it alot. Please, just tell me." säger han tyst, nästan som en viskning. 

Jag suckar och avbryter vår ögonkontakt. Jag har aldrig pratat om detta för någon annan, annat än min familj och Kate. Det är svårt att prata om när det är något jag helt inte vill prata om. Snarare något jag vill glömma bort. Men Harry förtjänar att veta eftersom han trots allt nu mera är min pojkvän. 

 

"Okay. It all started at my old school." börjar jag, och jag känner redan hur jobbigt det kommer vara. "I was walking down the hall because I didn't feel very well so I was just going to get my bag in my locker and then go home. Suddenly, a guy came up to me and asked me if I could help him. I didn't exactly know what he meant when he wanted me to follow him to the boys bathroom. But since he asked for my help, I just thought I could be a nice person and help him. Anyways, I entered the guys toilet after he said no one was in there. And I was like 'So, what do you need help with?' and he was like..." Jag tystnar. Det är nu det jobbiga kommer och jag känner hur klumpen i halsen blir bara större och större för varje ord jag säger. 

"It's okay baby." viskar han och tar min hand i hans. 

"He asked me to have sex with him." kvider jag fram. "And I said no, because I really didn't want to lose my viginity in the school toilet. But he told me it was nothing to worry about and he was just walking towards me till my back hit the wall. He just came closer and closer and I couldn't do anything. I tried to push his hands away but he was too strong for me." Jag pausar ett tag. Jag behöver tid att andas och svälja bort klumpen i halsen. Under tiden jag är tyst stryker Harry min hand med hans tumme. 

"He tried to take off my shirt but I hit him, then he pulled out a knife and cut a whole in my shirt so he could like rip it off. And that's how I got my scar." säger jag tillslut. 

"Did he cut you with a knife?" frågar Harry helt förtvivlat och jag nickar som svar. "Did he do something else? What happened next?"
Jag suckar, "Well, as he cut me, I couldn't exactly do anything but lie down on the dirty floor and scream. And that's when he thought he could just-"
"Ana, did he... rape you?" Jag ser upp på Harry, jag har tårar i mina ögon och jag blir helt förkrossad när jag ser att det har även Harry. Jag hatar att tänka att jag blivit våldtagen. Jag vill helt inte kalla det för 'våldtagning', även om det var exakt det de var. Jag blev våldtagen på killtoaletten på min egen skola. 

"I couldn't do anything." snyftar jag fram. "He hurt me in so may ways. He literally didn't care that I was bleeding and screaming and crying. He just... thought I was some kind of toy. A sex-toy." 

Harry drar plötsligt snabbt in mig i hans famn och han håller om mig på ett sätt jag aldrig känt förut. Han håller mig tryggt i hans famn. Ett hårt grepp om min kropp. Jag känner mig trygg. Jag vet att med Harry så behöver jag inte oroa mig för något. Han kommer skydda mig för allt. Tårar droppar ner på hans bara bröst. 

"Ana, I'm so sorry. I don't know what to do to make you feel better. I'm sorry I've been such a dickhead to you. If I only knew earlier, I would've- I wouldn't have-
"It's okay." viskar jag och pussar på huden just ovanför hans nyckelben. "You haven't done anything wrong and you shouldn't apologize for anything. You made me feel so special the night we... well, you know... and I can't thank you enough for that. You're my saver, Harry. My lifesaver." Jag ser upp på honom. Hans ögon är fyllda med tårar och i nästa blinkning rinner det en tår nedför hans kind. Jag drar bort tåren med tummen. 

"I'm so glad I found you." viskar han. Rummet är tyst och jag vet inte vad som låter mest, slagen av våra hjärtan eller mina andetag. 

"I'm glad too." viskar jag och kysser honom mjukt på munnen, en riktig och betydelsefull kyss. Åh vad jag tycker om den här pojken. Jag vilar mitt huvud mot hans bröst. 

"Is there something you want to tell me? Something... personal? You really don't have to, but I'm just very interested about you. You're a special young man, Harry." säger jag. 

"What do you want to know?"
"Anything personal. Something you've always wanted to tell someone about but you just couldn't."
Harry suckar, "There is one thing... that no one except my family knows about. It's kinda personal and very hard for me to talk about." Harry sväljer bort en klump i hans hals. Jag ser på honom på hans vackra ansikte. Så perfekt. Hans perfekta ögon, läppar och käkben. Det är tyst och jag vill inte pressa det ur honom, så vi ligger tysta ett tag utan att säga något alls. 

"Well, as you probably don't know yet, before I got... famous... I lived with my mum, sister and stepdad. My parents split up a long time ago. And the reason they broke up was basically because-" Han avbryter sig själv och sväljer ner ännu en klump i sen hals. 

"It's okay." viskar jag med en mjuk röst. Än en gång, jag vill inte pressa honom till att säga det. Han kanske inte ens vill berätta, till skillnad från mig som faktiskt ville det innerst inne. 

"The reason they broke up was because my real dad hit my mum and my sister. I was the only one he didn't hit. And since I was the 'man in the house' after my dad, I tried to stop him, but I ended up being hit too."

Jag slutar nästan andas. Min stackars pojke. Bilder kommer upp för mig. Jag ser hur han kämpar för att skydda sin mamma och syster men allt slutar med att han blir slagen själv. 

"I'm sorry." hans röst skär sig och han täcker ansiktet med händerna. Jag förstår att han gråter. Jag lägger mig på honom med benen på vardera sida och hans kropp. Jag kramar om honom hårt. 

"You're so brave." mumlar jag i hans nacke. "So brave."

Hans armar tar slutligen om min kropp och han håller mig hårt mot sig, "I haven't seen him in 5 years. I know what he did was wrong but I miss him. He is my father after all." 

"I understand that you miss him. Don't you want to visit him? I can come with you if you'd like?" 

"No, no, no." säger han bestämt men ändå mjukt. "I don't think that's a good idea."

"But what if it turns out great and you'll build up a new kind of father-son-thing?" Jag låter precis som Kate när hon försökte tilltala mig att jag skulle gå ut med Harry från första början. Och eftersom det slutade bra, så varför skulle det inte sluta bra för Harry och hans pappa?

"I don't need another father and son relationship. Robin is a great stepdad and he's like my new dad now."

"Just think about it, okay?" frågar jag lite försiktigt. Han lutar huvudet åt mitt håll och drar in ett djupt andetag i min nacke. 

"I will."

---

Hur söta är dom inte? På något sätt gillar jag hur Harry i ena stunden kan vara hur cool och obrydd som helst, men i andra stunden kan han bli så mycket annars. Jag försöker också komma på ett ship namn till dom. Har ni några idéer? Hana? Arry? Kommentera era förslag!