Kapitel 10 - Hold me

Previous: "Give me your car keys." säger jag och håller fram handen i väntan på att han ska ta fram nycklarna. Han gräver med sina blodiga knogar i fickan och lägger sedan hans bilnycklar i min öppna hand. 
"Why do you want my keys?" frågar han. 
Jag tar hans hand och börjar gå mot hans bil. "You need to get cleaned up."
 

Trots att jag druckit bara några klunkar sprit så klarar jag av bra att köra hem till mig. Ja, jag har tänkt låta Harry komma hem till mig. Men helst ärligt så bryr jag mig inte om det just nu. Harry är skadad och behöver någon som tar hand om honom, och med tanke på att han faktiskt räddade mig från det där svinet Mark på klubben så är jag skyldig honom det. Jag parkerar bilen på parkeringen som är till för gäster utanför lägenheten och tar med mig Harry in. Han går lite vingligt men jag kan inte påstå att han är stupfull. Jag tar fram nycklarna från min väska och låser upp men öppnar inte dörren än. Jag vänder mig mot honom och tittar allvarligt på honom. 
"I want you to be really, really quiet now. Can you do that for me?" Jag pratar till honom som om han vore ett litet barn men det verkar vara det enda sättet som får honom att lyssna. 
"I can try."
Jag öppnar dörren försiktigt och går med försiktiga steg in till lägenheten. Det är tyst och mörkt, ett tecken på att Kate har gått och lagt sig. Jag pustar ut lite, för då vet jag att hon inte kommer märka oss. Om Kate har somnat så vaknar hon nästan inte av något. Jag tar av mig skorna och hänger av mig min jacka och väntar tills Harry har gjort samma sak innan jag leder honom genom hallen, förbi vardagsrummet och in till mitt sovrum där jag placerar honom på sängen och säger åt honom att sitta still och inte röra på sig förrän jag är tillbaka. Jag går till badrummet där det mesta jag behöver finns. Jag tar fram olika flaskor med tvättsprit och lite plåster och alla möjliga saker man kan tänkas hitta i vårt medicinskåp. Jag fyller alla saker jag behöver i medicinväskan och går förbi köket, fyller ett glas med vatten innan jag går tillbaka till mitt rum där Harry är kvar på samma plats jag lämnade honom på. 
"Here." säger jag och räcker över glaset till honom. 
"Thank you, Ana." han börjar genast dricka vilket glädjer mig, då kanske han nyktrar till en aning i alla fall. Jag sätter mig på sängen bredvid honom och börjar göra i ordning de saker jag behöver för att pyssla om honom medan han klunkar i sig sitt vattenglas. Jag tar en servett och häller lite tvättsprit över den. Jag väntar tills Harry druckit upp sitt vatten, tar vattenglaset och stället det på nattduksbordet innan jag vänder mig mot honom igen. 
"This might hurt a little." förvarnar jag innan jag duttar försiktigt på såret han fått just under läppen. Han andas häftigare och grimaserar. 
"Sorry." säger jag försiktigt. Två smala plåster sätts på just bredvid varandra på hans underläpp för att det inte ska komma blod någonstans. Jag rengör hans näsa som blivit blodig och tar sedan i hans hand i min för att lättare kunna rengöra hans knogar som fått små sår. Jag undrar om det inte är av Marks bälte som Harry träffat när han slog honom i magen... 
"Does it hurt?" frågar jag. 
"Like hell." skrattar han lite försiktigt och ser ner på hans rengjorda hand. 
"Did he hurt you anywhere else?" frågar jag när jag är klar med både läppen och handen. 
Han nickar och pekar på sin mage. 
"Let me see." säger jag. Harry börjar öppna upp knapparna på hans skjorta, men jag inser att det tar allt för lång tid med hans onda hand och han klarar inte av det med en, så jag tar över. 
"Let me do that for you." viskar jag innan jag sakta börjar knäppa upp knapparna på hans skjorta. Jag ser hans tatueringar på hans bröst, och jag kommer längre och längre ner tills jag ser en till tatuering på hans mage, en stor fjäril. Jag möter hans blick, det är uttryckslös och säger mig inget. Han tar av sig skjortan enkelt och slänger den på golvet. Jag ser honom rakt i ögonen. Jag sitter på min säng med Harry Styles, han utan tröja och jag med ett hårt bultande hjärta i bröstet. Inte nog med att han är kändis, men han sitter för fan utan tröja, och det var jag som knäppte upp den. Om bara pappa visste vad jag gjort...
"W-where does it hurt?" stammar jag fram i en viskning. Tystnaden i rummet gör stämningen inte så mycket bättre. 
"Here." viskar han och lägger handen på hans tonade mage. Jag sväljer och avbryter vår intensiva ögonkontakt och tittar ner på hans mage. Han har ett lite märke där han just pekat. Jag drar försiktigt fingrarna över det röda märket som bara är ett början till ett blåmärke. Han ryser till vid min beröring. 
"Are you gonna do something about it?" viskar han. 
"There's no need to clean it since there's no blood or anything." Jag stryker fortfarande mina fingrar över märket, jag ser honom i ögonen och öppnar min mun. Jag vet inte vad jag håller på med men jag kan inte kontrollera mig själv. Jag lägger min andra hand på hans mage, på fjärilstatueringen och för handen upp mot hans bröstkorg. Jag ser hur hela hans kropp ryser till när mina fingrar åker över hans bröstvårtor.
"Ana..." mumlar han och sluter ögonen och hans andning ökar. När jag inser hur min beröring påverkar honom slutar jag direkt. Vad håller jag på med? 
"I-I should put this away." Jag möter inte hans blick och börjar samla ihop de saker jag använt på honom. Han suckar och gnider sig i ögonen.
"This isn't the way I thought my night would end up." mumlar han när jag är påväg mot dörröppningen. Jag vänder mig om och ser på honom.
"How did you thought your night would end?" viskar jag och ser honom rakt i ögonen. 
Han ser tillbaka på mig ett tag, men avbryter ögonkontakten och skakar på huvudet. Jag tar det som att han inte vill berätta och jag lämnar honom ensam i mitt rum för ett tag. Jag går till badrummet och slänger bort de blodiga servetterna i soptunnan och ställer tillbaka tvättspriten och de oanvända sakerna i medicinskåpet igen. Jag ställer mig sedan framför spegeln och tittar på mig själv. Mitt smink är inte lika perfekt som innan och mitt hår är inte heller lika fint som då jag for. Även om Harry är hos mig så bestämmer jag mig ändå för att tvätta bort mitt smink, jag bryr mig helt ärligt inte om jag visar mig utan smink då jag mer ser ut som ett monster än människa. Jag sköljer mitt ansikte med vatten, flätar mitt hår, borstar tänderna och tar sedan på mig min efterlängtade pyjamas. Nu jag är redo för sängen. Jag släcker badrumslampan och börjar gå mot mitt rum. På vägen dit funderar jag om Harry har tänkt sova här. Jag skulle såklart kunna skjutsa hem honom igen men när jag ändå har en soffa. Så låter jag faktiskt honom sova här om han så vill. Jag tänker än en gång på vad min far skulle sagt om han visste vad jag gjort senaste timmarna. Först och främst så har jag varit på en fest på en nattklubb och nu har jag en onykter pojke i mitt sovrum. Det här är inte jag. Sånt här borde inte jag hålla på med...
Jag går in till mitt sovrum och Harry sitter kvar på sängen med huvudet begravt i hans händer. 
"Are you alright?" frågar jag försiktigt och går fram till honom och jag ställer mig just framför honom. Han ser upp på mig. Han ler. 
"You're pretty without makeup." säger han. Jag kan inte låta bli att bli lite generad. Även om jag inte är helt säker på om han sa det för att han verkligen menar det eller för att han bara vill fjäska för mig. 
"You didn't answer my question." mumlar jag eftersom jag har väldigt svårt att tacka för komplimanger. 
Harry skakar på huvudet, "My head hurst. Is it okay if I use the bathroom?" 
"Sure, you can take a new toothbrush, I'm sure you'll find it."
"A toothbrush?" Han ser förvirrat på mig.
"Oh, I thought if you wanted to sleep here maybe you want to brush your teeth."
"Do you want me to sleep here?" Han ler försiktigt mot mig. 
"I don't feel like driving you home." rycker jag på axlarna. 
"You didn't answer my question." retas han och nu kommer hans kända flin tillbaka. Vad ska jag svara då? Vill jag att Harry ska sova här? Om jag ska vara helst ärligt skulle jag absolut inte ha något emot det. Jag gillar ju Harry, han är en trevlig pojke även om han är lite speciell. Men det är något med honom som får mig att vilja försvinna från honom för alltid, men samtidigt vill jag lära känna honom mer. Det är något med honom som får min mage att pirra, han har en konstig effekt på mig som jag inte han behärska. 
"Just go and get ready for bed." mumlar jag. Harry skrattar för sig själv och lämnar sovrummet. 
 
Jag har redan lagt mig i sängen under täcket när Harry kommer tillbaka. Han har tagit av sig alla sia kläder men han behöll sina kalsonger på. Jag känner hur jag generad och även om det är svårt så lyckas jag motstå från att titta på honom. 
"Scoop aside." säger han när han står vid kanten av sängen. Jag spärrar upp ögonen till max, hade han tänkt sova i min säng? Jag känner hur mitt hjärta börjar dunka fortare. 
"I- I don't know, Harry. I'm not that kind of girl you think I am." mumlar jag. 
"We're not going to have sex, Annabelle." skrattar han medan jag bara blir mer och mer generad. Men jag gör som han säger, jag flyttar lite åt sidan, och han kryper ner under samma täcke som mig. Trots att min säng är rätt så stor så nuddar våra kroppar varandra. Rummet är tyst, och den enda ljuset kommer från nattlampan på bänken bredvid min säng. 
"Ana?" tystnaden bryts.
"Hm?" 
"I'm sorry I was such a jerk at the party." mumlar Harry. 
Jag vrider mig mot honom så att jag kan se på honom. "You should say sorry to Mark instead."
"No way." säger han buttert. "I said he couldn't come near you but he did anyways and I didn't like it. And I'm saying sorry to you because I saw how scared you were."
Jag suckar, "I don't understand you, Harry."
"I don't want to scare you." viskar han tyst och det är knappt att jag hör vad han säger. Jag hör på hans röst hur känslomässig och försiktig han är. Det är den här sidan jag gillar med honom. Den Harry som jag vet att han är innerst inne men vågar bara inte visa den. Jag är däremot glad att han vågar visa den för mig. 
"How did you thought your night would end?" Jag frågar samma fråga som jag frågade honom för en liten stund sen. Denna gång hoppas jag på ett svar från honom. Harry vänder sig åt sidan så att han också är vänd mot mig. Han ser in i mina ögon men visar ingen speciell känsla i sitt ansikte. 
"Do you really want to know?" 
Jag nickar. 
Han gör en ljudlig utandning och sluter ögonen. "If I tell you, you might kick me out." säger han och öppnar ögonen och ler lite busigt.
"I promise, I will not kick you out. Now tell me."
"Okay. I had planned to take you home to my hotel, were we could continiue drinking and then we could have sex all night long."
Jag spärrar upp mina ögon och min mun bildas till ett litet 'o'. Jag hade ju liksom redan förstått att det var något i den stilen han hade tänkt men jag trodde inte han skulle säga det sådär rakt ut. Tanken får mig förresten att rysa till. Med tanke på att han hade planerat att ha sex med mig, och nu ligger vi i samma säng under samma täcke. 
"Harry, I-" Jag avbryter mig själv och sluter mina ögon, tar ett djupt andetag innan jag vågar möta hans blick ännu en gång. "You don't know me. And that's pretty obvious because if you did you would never even planned to have sex with me because I'm not even allowed to sleep with guys without my dad´s permission. So if you want a girl who you can have sex with, you need to find someone else because I'm not that girl." 
Han stirrar på mig längre med vad jag uppfattar sårade ögon. Sa jag något dumt? 
"Maybe I should leave." säger han plötsligt och sätter sig upp från sängen. "I'm sorry, Ana. I'm such a jerk." Han drar undan täcket och sätter sig på sängkanten med benen hängandes över kanten. Jag sätter mig upp men behåller täcket på.
"You don't have to leave. I would me more than happy if you sleep here tonight, I've aways wanted to fall asleep in someones arms." säger jag och rodnar. Men det är faktiskt sant, en utav mina högsta önskningar har väldigt länge varit att somna i någons armar. Jag hör hur Harry skrattar för sig själv innan han snabbt vänder sig om, tar i min kropp med hans armar och lägger oss ner så min rygg är tätt intill hans framsida. Jag fnissar och han också. Helt ärligt så kan Harry både göra mig arg, förbannad, irriterad och allt det där, men han kan även få mig glad, lycklig, och alldeles fnittrig inombords. 
"Let me be the first one to hold you until you fall asleep then." mumlar han mot min nacke vilket får hela min mage att slå volter. Han håller ena armen över min kropp och ansiktet i mitt hår. Hans andetak träffar mig i nacken och hans kropp ger mig värme. 
"Harry?"
"Hm?" mumlar han. 
Jag tar försiktigt i hans hand i min. Jag stryker med tummen över hans såriga knogar och pussar honom snabbt på handen. 
"Thank you for defending me from Mark." 
Han drar mig närmre, även om jag trodde det var omöjligt, och pussar mig i nacken. 
"Like I said. You're mine."
Han har fel. Jag är inte hans. Jag är inte någons. Han får tro vad han vill, men han måste väl snart inse att jag inte är intresserad. Men det blir kanske svårt när jag låter honom hålla om mig och att jag låter honom sova i min säng. Det förvånar till och med mig själv att jag ens gör detta, att jag låter en pojke jag träffat kring tre gånger sova i min säng med armarna omkring mig. Det förvånar mig faktiskt hur jag inte velat springa ifrån honom än, förutom på klubben tidigare men det var för jag var rädd, arg och chockad. Men nu vet jag ju hur bra det går att springa ifrån honom - inte bra alls, alltså. Inte ens när jag är nykter och han inte. Det måste vara längdskillnaden på benen som gör det svårt för mig att springa ifrån honom. 
"I'm not yours, Harry." viskar jag tyst fast på ett litet skämtaktigt sätt. 
Harry skrattar och pussar mig ännu en gång i nacken. "Yet."
Kommentera nu!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: