Jag vaknar sent. Väldigt sent. Klockan är ett när jag tillslut lyckas ta mig upp från sängen och gå över till Kates rum för att väcka henne. Kate är hopplös. När hon går skola så kan hon vakna tre timmar innan hon måste iväg, men på helger är hon så morgontrött och kan sova hela dagen. Jag föredrar dock alltid att stiga upp inte allt för sent eftersom jag inte vill sova bort hela dagen om det så skulle vara bra väder. Jag ställer mig i dörröppningen till Kate's rum och med en lugn röst försöker jag väcka henne. 

"Kate. Wake up." 

Kate mumlar något och vrider lite på sig i sängen. 

"It's almost 1pm." 

"Mhm." mumlar hon och vrider på sig ännu lite till. Jag låter henne nu vara för om jag fortsätter vet jag att hon kommer få ett utbrott. Sådana saker vet man om varandra om man har bott tillsammans i tre år. Man vet varandras dåliga och bättre sidor. Jag vet mer eller mindre allt om Kate och hon är verkligen som en syster för mig. Vi bråkar ibland, oftast bara om småsaker men vi lyckas alltid lösa det. Jag kan berätta allt för Kate och jag hoppas verkligen att hon kan berätta allt för mig. Jag litar på henne till tusen. Hon är nog den enda personen som jag verkligen litar på. Jag går till badrummet, fyller badkaret och tänker att idag så är det min tur att få ta hand om mig själv lite grann. Medan jag väntar att det ska bli fyllt med vatten så ställer jag en massa ta-hand-om-mig-själv saker på bänken bredvid. Så som ansiktsmask, hårinpackning, rakhyvel, en massa olika oljor för både hår och kropp, skrubb och duschsaker. Det stora badkaret börjar tillslut bli fullt och jag stänger av det rinnande vattnet. Det har hunnit bildats ett stort vitt skum på vattenytan och det luktar vanilj på hela toaletten. Vilket jag älskar, vanilj är min favoritlukt av alla möjliga. Jag tar snabbt av mig mina kläder innan jag sätter mig i det varma vattnet som får min kropp att rysa till. Jag lutar mig tillbaka med huvudet mot den lilla badkudden som sitter på kanten längst badkaret. Jag sluter mina ögon och antar att detta är min chans att tänka ut. För här kan ingen störa mig och här känns som en väldigt bra plats för att tänka. Jag känner med min hand under mitt vänstra bröst. Ärret finns kvar även idag. Jag förväntar mig alltid något annat men efter tre års kännande varje dag så inser jag att ärret kommer finnas kvar där för alltid. Det skär verkligen till i mitt hjärta direkt jag tänker på det. Det är på gränsen att jag håller mig från tårar. Folk kan tro att jag är lycklig, men om de bara visste vad jag har gått igenom, de skulle tappa hakan om jag berättar vad jag har varit med om och att jag är den typen som sitter på mitt rum vissa nätter och bara gråter. Men det säger jag förstås inte till någon. Kate vet knappt om att jag gråter väldigt ofta för mig själv, men hon vet om vad jag har gått igenom och hon finns såklart alltid där för mig och det har hon gjort enda sen dag 1. Alla människor har en egen historia att berätta. Vissa väljer att göra det och vissa inte. Jag är en sådan person som väljer att hålla det mesta om mig själv hemligt, bara för att jag ändå inte är så värst framåt av mig. Dessutom så skyller jag ännu en gång på "det är så jag blivit uppfostrad." Om ni bara visste hur min barndom varit... Vissa skulle nog aldrig tro mig. Jag skulle kunna skriva en hel bibel, bara med regler som jag hade när jag var liten och ännu en till bibel bara med regler som jag har nu när jag är äldre. När man har rika föräldrar och man kommer från en fin familj så är det en hel del regler man måste följa. Till exempel så måste min pappa godkänna killen jag vill gå ut med, vilket kan vara anledningen till varför jag aldrig går ut med killar eftersom pappa mer eller mindre skrämmer iväg dom innan vi ens hunnit börja dejta. 

 

Jag sköljer bort den kletiga ansiktsmasken och sköljer ut mitt hår från hårinpackningen som gör att mitt hår blir alldeles lent och fint. Jag kliver sedan ur det varma vattnet som dock blivit en aning kallare sedan jag klev i, och sedan virar jag en handduk runt kroppen. Det luktar fortfarande vanilj i hela badrummet och det gör det även om min kropp och mitt hår. Sådana här stunder måste jag ha fler gånger tänker jag innan jag går ut från badrummet och till mitt rum för att ta på mig rena kläder. Jag öppnar lådan till mina underkläder. Jag fattar inte varför jag ens har fler än tio par trosor och tio olika bhar från Victoria's Secret när dom ändå aldrig kommer visas för någon annan än mig själv. Jag tar på mig ett par rosa trosor och en matchande bh till. Sedan drar jag på mig en vit tröja och en hög kjol till som är vit fast fylld av lila blommor och blad. Jag tänker ha på mig det här ikväll, vad än Harry har tänkt att vi ska göra. Jag sminkar mig lite snabbt med mascara och eyeliner, det är nog det enda smink jag brukar använda. Min hy brukar vanligtvis vara väldigt fin och jag har aldrig riktigt varit någon höjdare på att använda foundation när jag knappt vet hur man lägger en bas. Kate å andra sidan är väldigt duktig och hon brukar ofta hjälpa mig med sminket om jag ska bort någon gång. Men idag är det inte nödvändigt. Jag vill inte få Harry att tro att jag har gjort mig fin för hans skull för det kommer få honom att bli så glad. Såklart att jag inte vill göra honom ledsen men jag vill inte få honom att tro att jag vill imponera på honom, för tro mig, det är det sista jag vill. När jag kommer ut från mitt rum har Kate flyttat sig från sängen till soffan. Där ligger hon under en varm filt och myser och ser ut att ha det väldigt bra.

"Are you coming with me to the city?" frågar jag och fnissar lite, eftersom jag redan vet hur reaktionen kommer vara.

"I am not going to the city looking like this." morrar hon och jag märker att hon är lite morgontrött. Okej. Mycket morgontrött.

"Well then go and get ready, we're leaving in thirty minutes." 

Kate mer eller mindre flyger upp från soffan och springer raka vägen in till badrummet och jag hör hur hon startar igång duschen. Typiskt Kate. Hon kan aldrig gå ofixad någonstans. Jag sätter mig ner i soffan och tänker att jag kan se på tv medan Kate gör sig klar. Jag ser nästan aldrig på tv, eftersom jag blir uttråkad direkt och det slutar alltid med att jag sitter med mobilen istället för att titta på tvskärmen. Jag slår på en nyhetskanal, i brist på annat att se, och plötsligt dyker fem bekanta ansikten upp på skärmen. Det är Harry, Louis, Liam, Zayn och Niall. Jag blir genast väldigt intressera av det som jag trodde jag skulle hata och höjer volymen. De sitter i en soffa och det är två stycken mittemot dom, en man och en kvinna, som intervjuar dom. Alla sitter med leendet på deras läppar, till och med Harry istället för det där löjliga flinet. Men jag antar att det är den andra personen hans spelar i hans egna lilla spel. Nu är han den normala typen, den som alla tror att han egentligen är hela tiden. Om de bara visste hur han kan vara. Jag önskar att jag kunde vara med den här Harry, inte han som jag träffat senast. Jag vill att han ska vara så som han egentligen är, jag vill veta vilken typ han är och vilken typ han spelar. Kanske jag till och med skulle gilla den typen som visas på tv just nu, för han verkar inte alls lika farlig och farofylld som den jag var med på middag igår. 

 

När Kate är klar tar vi en promenad till centrum. Solen lyser starkt och jag klara mig bara med mina kläder, ingen jacka skulle ens vara nödvändig för då skulle jag svettas ihjäl. 

"I have to say, you look really beautiful today. Is it because of Harry?" Kate ler, inte ett flin som jag trodde hon skulle ha. 

"No it's not because of Harry. I don't even like him, Kate, you have to understand that. I don't even want to meet him again."
"Oh, I totally forgot to ask you," utbrister hon plötsligt och slår sig själv i pannan. "How was the dinner?"

Jag ryckte på axlarna, "It was actually absoutely okay."
"I told you it would turn out great." ler hon.

"Even though he scares me sometimes." 

"Why? He can't be that scary."

Jag höjer ögonen, "You have no idea."

"So, what did you talk about? What did you do?" frågar hon nyfiket.

Jag rycker på axlarna. "Oh, you know... just normal stuff. We ate our dinner and talket for a while and then the drove me home."

"So you didn't... do anything?" 

Jag sparkar bort lite grus med fötterna på vägen. "Um... no..." säger jag trots att jag ser bilder från gårkvällen i hans bil framför ögonen på mig. Kate puttar till mig lite löst. 

"Ana...?" Hon vet.

Jag suckar, "Okay, okay. He kissed me in his car just when I was about to leave."

"He kissed you? Aw." säger Kate och ler med ögonen och putar med läppen. "That's so cute. He must really like you." Pfft. Jag önskar jag kunde berätta att Harry inte gillar mig, han gillar att ha sex, det är därför han gör allt detta för mig. Men jag skulle inte klara av att berätta. Kate skulle bli alldeles till sig. Dessutom vill jag inte förstöra hans rykte, om folk fick veta vad han håller på med skulle det senare gå till hans team och de skulle inte längre vilja ha med honom i bandet säkert. Jag har ingen aning, mina fantasier kanske är för vilda, men jag väljer hur som helst att vara på den säkra sidan och vara tyst om hela Harry-grejen. 

 

Vi går in till stan, tittar in i några affärer, Kate hittar en tröja, jag hittar ingenting, klockan blir mycket och vi börjar gå hem igen. Vi år förbi kiosken och köper glass som vi kan äta på vägen hem. Solen lyser fortfarande lika starkt som det gjorde innan men det är inte lika varmt. 

"I was thinking, maybe be could go to the cinema or something tonight?" 

Jag stelnar till. Jag har helt glömt bort att berätta för Kate att jag ska ut med Harry ikväll också. 

"Um... Harry's taking me out tonight too." mumlar jag och ser ner i marken. 

"What?" skriker Kate, fast inte på ett argt sätt. Hon låter mer glad över det, vilket hon alltid varit när det gäller Harry. Hon kan väl dejta honom om hon nu är så förtjust i honom som hon verkar. Kate och Harry skulle faktiskt passa bra ihop. Båda är otroligt snygga, båda är utåtriktade och båda, trots att jag hatar att säga detta om Kate, är ibland i starkt behov av det andra könet. Ja, Kate är väldigt killgalen och hon tar ofta hem pojkar till sitt rum. Själv får jag leva med det, det finns knappt något jag kan göra åt saken. Jag är glad att Kate kan roa sig med pojkar men jag hatar dock att hitta henne instängd på sitt rum under täcket, gråtandes för att en kille lämnat henne. Jag förstår att det kan vara jobbigt men helt ärligt så är jag förvånad att hon inte lärt sig att inte gå så långt med en kille som man vet inte tycker lika starkt om en tillbaka. Själv vet jag knappt hur det känns att få sitt hjärta krossat av en kille.

 

•••

 

Klockan nio står jag fixad och klar i mitt rum framför spegeln. Jag tänker om klädseln duger eller inte. Jag har på mig samma kläder som tidigare idag och den enda förändringen jag har gjort är att jag har bytt skor till ett par ballerinasandaler med söta rosetter på och sprutat på mig lite mer parfym. Klockan är nu en minut över nio och han borde vara här nu tänker jag. Säger man en tid så ska man hålla den tycker jag. Hjärtat börjar dunka fortare när jag hör ringklockan

"I'll get it." hör jag hur Kate ropar och jag hör även hennes snabba steg mot dörren. 

"No." nästan skriker jag och springer snabbt ut från mitt rum i hopp om att hinna före, för det sista jag vill är att de två ska träffas, men när jag ser att Kate redan har handen på dörrhandtaget inser jag att det är försent. Hon öppnar dörren och jag hoppar snabbt åt sidan in mot köket för att inte synas för Harry. 

"Hi, you must be Kate." hör jag Harry säga. 

"I am. And you must be Harry." Men hallå? Är ni 19 eller 35?

"It's a pleasure to meet you, Kate. Is it okay if I borrow your roommate for the night?" För natten? Skämtar han med mig? 

"Ofcourse you can. Ana!" Kate ropar på mig. "Annabelle!" Jag rätar till min kjol och min tröja, tar ett djupt andetag innan jag går mot hallen, där min bästa vän och min... okej, där Harry står och med leenden på deras läppar båda två. Harry har på sig en blå skjorta med de översta knapparna uppknäppta som gör att man skymtar något jag tror är tatueringar på hans bröst. På huvudet har han en hatt som faktiskt klär honom. 

Jag spänner blicken på Kate och hon skrattar innan hon lämnar oss ensamma i hallen. Jag ser på henne tills hon går in på sitt rum innan jag vänder mig mot Harry som skrämmer mig när han står så nära. Jag är tvungen att backa undan, men han tar tag i mina händer och drar mig mot honom.

"Hi." viskar han och ler ett väldigt leende och lutar sig ner i riktning mot mina läppar men jag vänder huvudet och sidan så att det blir en blöt puss på kinden istället. 

"You got enough last night." mumlar jag och himlar med ögonen. 

---

Kommentera.