Kapitel 38

 

Jag vaknar upp i en säng jag inte känner igen. I ett rum jag inte heller känner igen och i en famn som känns annorlunda än Harrys. Jag vrider på huvudet och ser Dylan ligga mer eller mindre död i hans säng. Om jag är i Dylans rum finns det bara en person som skulle kunna ligga här bredvid mig i den smala sängen, och det är Zayn. Utan att göra så stora rörelser börjar jag försiktigt vrida på mig så att jag ligger vänd mot personen vars armar lossar sitt grepp runt min kropp. Framför mig har jag nu en utav de vackraste människorna jag sett. Jag tycker om att se på folk när de sover har jag märkt. Jag gjorde samma sak på Harry. Zayns ansikte är mjukt, hans mun är lätt öppen och hans lugg som i vanliga fall riktar uppåt har fallit över hans ögon. Jag stryker varsamt bort håret från hans ansikte som orsakar att han andas till. Det kanske är lite bra om han vaknar, klockan är snart två. Jag känner hur mitt huvud inte är helt återställt från alkoholen och jag antar att den här dagen kommer bli den lataste dagen på länge, för alla av oss. Sängen börjar röras omkring och Zayns ögon börjar öppnas mer och mer. Han fokuserar blicken på mig och får ett litet leende på läpparna.

”Hi.” säger han med ett trött och slut morgonröst.

”Hi.” viskar jag tillbaka. ”Thank’s for letting me sleep here.”

”It okay. I enjoyed it.” säger han och det lilla leendet byts ut till ett flin. Trots att jag var väldigt full kommer jag ändå ihåg hur Zayns läppar mjukt masserade mina och hur hans händer ströks längst min kropp och det där pirret i min mage, innan vi somnade igår natt. Jag förstår nu i efterhand hur det kanske var ett misstag, jag känner inte något för Zayn. Visst, han är en utav de snyggaste jag sett men hans personlighet matchar inte min. För att inte glömma hur jag kallade honom idiot efter att han klagat på min icke-alkoholdrickande sida.

”God, my head hurts so bad.” klagar jag och vänder mig om på rygg. Att vara bakis är inte något jag är van vid.

”I might have some pills for that.” mumlar Zayn och jag märker att han har slutit ögonen igen. Har han tänkt sova lite till?

”Where do you have them?”

”In my bad.” mumlar han, hans andning börjar bli tung igen. Jag lossar greppet från hans arm som återigen hittat sin väg runt min midja och jag reser mig upp från sängen. Det är inte förrän jag ställer mig upp som jag känner hur ont mitt huvud gör. Visst, det gjorde ont när jag låg ner också, men det här var hemskt. Med handen tryckt mot pannan, går jag mot Zayns väska som hänger nere vid dörren. Jag drar upp dragkedjan och börjar rota omkring, jag hoppas att han inte har något emot det. Han sa ju aldrig vart i väskan som tabletterna var. Väskan är full av massa olika och onödiga saker. Jag hittar bland annat ett flertal kondomer som får mig att rodna. Går killar verkligen omkring med sådana i deras väskor?
”Zayn?” visk-skriker jag för att inte väcka Dylan.

”Mhm.” mumlar han trött.

”I can’t find them.” säger jag på fullaste allvar, jag har letat igenom hela väskan men jag hittar inte några smärtstillande tabletter. Inte alls.

”I don’t know where else they can be.” säger han med ansiktet i kudden vilket gör att det är svårt att höra vad han säger.

”Fine.” suckar jag, jag får väl lov att klara mig utan smärtstillande tills vidare. Jag går tillbaka till sängen, Zayn flyttar lite åt sidan så att jag återigen får plats och jag kryper ner under täcket. En till minut stående och jag skulle svimmat.

 

Efter en timme eller två är alla på benen, jag, Zayn och Dylan, och vi bestämmer oss för att gå och äta en sen lunch fast tidig middag tillsammans i matsalen. Jag går fortfarande klädd i t-shirten jag fick låna av Zayn igår och jag lånade ett par grå mjukisbyxor av Dylan, alldeles för stora men jag hade inget annat val. Min nyckel är fortfarande spårlöst försvunnen och det oroar mig. Rumsnumret står på nyckeln så vem som helst skulle kunna gå in där nu, rota bland mina saker eller Christinas.

Idag är nog alla trötta på campus. Vem man än ser så går de med trötta ögon och lata steg framåt. Jag antar att alla är bakis sedan festen igår. Jag måste faktiskt erkänna att jag hade kul igår, kanske tack vare alkoholen, eller mitt umgänge. Jag har inte sett Harry sedan festen då jag stod där utanför och skrek åt honom. Jag vet inte vad som tog till honom igår, han verkade arg och upprörd – och det hade inte något att göra med alkoholen. Harry drack knappt något.

I matsalen sitter det ett flertal elever. Alla hänger över sina tallrikar och verkar inte ha någon aptit. Tro mig, jag må vara bakis men det är väl självklart att jag får i mig mat. Mat som mat, liksom. Vi ställer oss i ledet och börjar en efter en fylla våra brickor med det vi önskar. Jag lägger upp en pannkaka på min tallrik och vräker den med olika sorters bär, ett äpple ställer jag på sidan av tallriken och jag tar ett glas juice att dricka. Sedan går vi tre tillsammans till ett ledigt bord. Killanas tallrikar är knappt fyllda alls, jag har nästan mer mat än dem.

”Did you have fun last night?” frågar jag dem båda.

“It was amazing.” säger Dylan och tar en tugga från pannkakan som ligger på hans tallrik, dräkt i sirap. Det gläder mig att Dylan hade kul, han som hade längtat så mycket efter festen.

”You seemed to have fun at least.” säger han sedan och flinar åt mig. Jag slår till honom inte allt för hårt på axeln. Jag kommer inte ihåg allt från festen, men att vi spelade Truth or Dare kommer jag ihår, dock inte vad som hände under tiden vi spelade.

”Yeah, you were making out with a third.” skrattar Dylan. En tredjeårare? Wow. 

“And you were amazing at Beer Pong.” fyller Zayn i.

“I was?” frågar jag förvirrad. Jag har aldrig varit duktig på att pricka rätt i alla fall.

”Yeah, you even go- Hey Harry!” skriker Dylan och avbryter sin mening. Mitt huvud åker automatiskt upp från min tallrik och söker efter det lockiga håret. Men det lockiga håret är gömt i en blå mössa. Harry ser hängig ut och kommer fram till vårt bord, med en banan i handen.

”How are you feeling mate?” frågar Dylan och klappar till honom på axeln när Harry sätter sig ner bredvid honom.

”Fine.”

”Ofcourse he does, he didn’t even drink anything.” påpekar Zayn hånfullt. Jag förstår inte vad Zayn har emot att man inte dricker alkohol. Det är en sak jag inte tycker om med honom.

”You didn’t?” frågar Dylan häpet, men inte på ett dåligt sätt.

Harry rycker på axlarna men säger ingenting.

”Why?”

”I don’t like drinking that much.” mumlar Harry.

“But why?”

Tankar om Harrys mamma kommer upp i mina tankar och jag förstår att samma tankar finns i hans huvud också.

”Do you want to watch a movie tonight, in the lounge?” frågar jag och byter samtalsämne helt och hållet. Det blir tyst runt bordet och alla tittar på mig, till och med Harry. Han ser tacksam ut, tacksam över att jag tog upp något annat.

”Sure. A scary one?” frågar Dylan.

”It’s not Halloween anymore.” påpekar jag, “and I don’t like scary movies.”

“Maybe you can hide behind Zayn. Let’s not forget about your little experience yesterday.” Dylan höjer ögonbrynen och flinar, jag stampar till honom rakt på foten.
”Shut up.” mumlar jag. ”I was drunk, alright?”

”Fine.” säger Dylan och höger händerna till försvar. ”But you both seemed to like it.”

”Dylan!” utbrister jag argt och slår till honom på armen.

”Alright, I’ll stop.”

I ögonvrån ser jag hur Harry ser allvarligt på mig. Jag möter inte hans blick, jag är rädd att det kommer vara det sista jag gör. För om blickar kunde döda, skulle jag dött snart. Jag förstår dock inte vad han menar, varför blir han så arg? Är det än en gång bara för att jag umgås med Zayn+ Vad är det mellan de två som jag inte vet om?

 

Efter att vi ätit upp resten av vår mat i tystnad, går vi tillsammans tillbaka till våra rum, eller… deras rum, min nyckel är fortfarande borta. Vi är framme vid Dylan och Zayns rum och jag är på väg att gå in, men stoppas av någon annan som tar tag i min hand.

”Hey Ren, can I talk to you for a moment?” frågar Harry, som fortfarande håller i min hand.

“Sure.” svarar jag, känslolöst, och han drar med mig lite längre bort, till ett sällskapsrum inte allt för långt bort från Dylan och Zayns’.

”Nice clothes.” säger han tyst.

”They’re Zayns.” börjar jag. ”And Dylans.” fyller jag i nästan direkt. Ett till ord om Zayn och Harry kommer döda honom, det ser jag på honom.

”What the hell did you do last night? And with him? I can’t believe you.” spottar han.

“Are we back at this point again?” suckar jag. Jag är så less. Less på att argumentera. Less på att jag ska få skit för något jag inte ens gjort fel.

”Did you- sleep there last night?” Hans röst låter på något sätt sårad.

”The key to my room is gone, I had nowhere else to go.”

“You could’ve come to me.” mumlar han och ser ner i marken. Åh, så that’s what it’s all about. Jag känner hur jag faktiskt blir smickrad över hans ord. Det betyder ju att han ville ha mig där.

”Harry,” börjar jag och tar hans händer i mina, jag ser upp på honom och lyckas få honom till att se på mig också. ”I was actually going to your room, but I met Zayn on the way and he said I could sleep in his room.”

”Then why didn’t you tell him you were going to mine? Then you wouldn’t have had sex with him.”
Jag spärrar upp ögonen, “Is that what you think?” frågar jag och lutar huvudet på sned. Jag tar tag i hans ansikte så att han inte kan titta ner i marken. ”I didn’t have sex with him. I already told you, back at the party, that I wasn’t planning on it either.”

“Then what did you do?”
“We might have kissed a little but that’s all.”
“Kissed?” viskar han. “You kissed him?”

“Yeah, but I was drunk and in the morning when I woke up in his arms I didn’t felt right.” Jag talar sanning. Kyssarna mellan mig och Zayn är inte något jag vill på påmind om längre. Det var något jag gjorde när jag var mitt fulla, modiga jag. Hade jag varit nykter hade jag aldrig gått med på att sova tillsammans med Zayn, då vet jag att jag hade gått till Harry, som ändå var nykter den kvällen. Zayn är inte min drömkille, han är inte den personen jag vill spendera mer nätter tillsammans med frivilligt och han är inte något för mig.

”Why?”

Jag tar ett djupt andetag. Jag bestämmer mig för att säga det. ”Because he isn’t you.”

Det är då han tar tillfället i akt, och pressar sina läppar mot mina. 





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: