Jag vaknar upp nästa morgon av att Harrys kropp återigen nästan mosar mig så jag knappt får någon luft. Hans kropp är tung mot min lilla och jag kämpar för att lyfta bort honom från mig. När hans rygg landar i den hårda madrassen just bredvid mig och han grymtar till.

”What?” muttrar han och vänder sig om i sängen och tar täcket med sig i samma rörelse, så det försvinner helt och hållet från min kropp.

”If you don’t mind?” säger jag irriterat och drar i täcket men han släpper det inte. Jag vet inte om det är hans vanliga, trötta morgonbeteende eller om han bara vill retas lite med mig.

”Please Harry, it’s freezing.” klagar jag och drar lite i kanten av täcket och tillslut släpper han taget om det och låter mig dra täcket över min kropp.

”You are literally the worst person ever to sleep next to.” säger jag irriterat.

Jag hör hur han skrattar, “What did I do wrong?”

”First you always kill me with your bodyweight and then you take the blanket away from me.”
“That’s why I’ve never slept with someone before.” säger han.

“I thought that was because of your nightmares.” påpekar jag, och jag vet att jag har rätt.

”It is. Therefor, I’m not used to share bed.”

“Yeah, yeah, whatever. I just hope your nightmares will end soon so I don’t have to be afraid I might wake up dead because of your body is almost killing me.”

“Hey.” utbrister han och vänder sig snabbt om och rullar sin kropp över mig. Hans knän är på vardera sida om min kropp och hans händer är på vardera sida om mitt ansikte.

”First of all, you can’t wake up dead…” börjar han och fnyser, “and second, what do you mean ‘I hope your nightmares will end soon’? Don’t you like sleeping next to me?” Han försöker låta så sårad som möjligt men direkt han fnissar förstår jag att han bara är ironisk.

“No, I don’t actually.” ljuger jag.

“You don’t what?” Han har ett lekfullt leende på läpparna.

”I don’t like sleeping with you.” ljuger jag igen.
“I don’t believe you.” Hans händer som tidigare varit på sidan av mitt huvud förflyttar sig ner mot min midja och jag inser då vad hans nästa rörelse är.

”No, no Harry please, no.” börjar jag att be, men han lyssnar inte. Innan jag hinner säga något mer börjar han kittla mig, och jag skriker.

”Shh…” säger han åt mig och med en hand håller han för min mun medan han fortsätter kittla mig med den andra. Men Harry, om du vill att jag ska vara tyst så är det första du kan göra att sluta kittla mig. Jag skriker, skrattar, skakar och försöker lossa mina händer som han för tillfället sitter på för att hålla nere.

”Stop!!” skriker jag men skrattar så fort jag sagt klart meningen.

”What did you say? I couldn’t hear you.”
“Stop… tickling… me.” säger jag mellan skratt och hastiga andetag.

”Fine.” säger han och slutar tillslut. Jag är helt andfådd. Harry sitter kvar, mina händer är under hans knän så jag kan inte röra mig. Jag ligger där med skratt i halsen och en snabb andning. Harry bara sitter där och kan knappt hålla sig för skratt.

”You make me really, really irritated it’s unreal.” säger jag irriterat, och om jag är ironisk eller inte får Harry avgöra själv. Han gör mig irriterad men på något sätt gillar jag det. Men det har jag inte tänkt säga till honom, det får han aldrig veta. Harry bara sitter där och ser ner på mig. Hans leende har försvunnit och nu är hans blick stum, allvarlig och känslolös. Jag ser upp på honom, utan kontroll att röra mig. Han lutar sig plötsligt ner, slickar sig om läpparna och jag stelnar till när jag inser vad han har tänkt göra. Hans ansikte kommer bara närmre och närmre mitt. Mitt inre spelar ett spratt på mig, först vill hon att han ska fortsätta och sedan vill hon inte det. Hans ansikte är bara ett par centimeter ifrån mitt, och jag kan känna hans läppar försiktigt nudda mina. Det pirrar till i hela min kropp.

”It’s sad that I make you really, really irritated…” viskar han och flyttar ännu lite närmare. För varje ord han säger och för varje liten rörelse gör att hans läppar nuddar mina och pirret i min mage ökar. ”…because you make me really, really happy.” avslutar han sin mening, innan han tar sista steget och placerar sina läppar över mina. Hans läppar är mjuka, och de passar perfekt över mina. Trots alla mina och Alex’s kyssar var väldigt gulliga vet jag inte riktigt om de toppar den här. Hela min mage känns fylld av fjärilar och det irriterar mig att jag inte kan röra mig. Han lutar sig sedan tillbaka, kliver av mig och ställer sig på golvet. Jag ligger kvar där på rygg, stirrar tomt rakt fram och är helt chockad över vad som precis hände. I ögonvrån ser jag hur han drar på sig sina jeans och hans svarta t-shirt som tidigare lagt på rumsgolvet. Sedan går han mot dörren. Nej, snälla gå inte. Han öppnar dörren men vänder sig om innan han går ut,

”Are you coming or what?”
”Wh-where are you going?” stammar jag, knappt tillgång till att prata efter min chock.

”Breakfast.”

”Oh.” säger jag, och reser mig snabbt upp och drar på mig ett par byxor, men behåller samma linne på som jag sovit i. Sedan går jag mot honom där han står i dörröppningen och väntar på mig. Jag möter inte hans blick. Jag är fortfarande helt stum efter vad som precis hände. Han kysste mig. Han kysste mig verkligen.

 

Tillsammans går vi till matsalen i tystnad. Jag vågar inte säga något och jag vet inte om det är anledningen till varför han inte säga något heller. Jag pustar ut när jag ser Dylan, Zayn och Liam sitta vid ett bort i matsalen redan. Värst vad de var vakna tidigt, klockan är ju bara 10. Vi ställer oss i den korta kön och tar vad vi vill ha. Jag fyller ett glas med juice, tar ett mörkt bröd med en ostskiva på och sedan är jag klar. Jag går sedan direkt till bordet de sitter vid och sätter mig bredvid Dylan.

”Hi girlfriend.” säger han och ger mig en puss på kinden. Harry sätter sig bredvid Zayn, mittemot mig, och jag suckar nästan. Jag vågar inte möta hans blick, allt på grund av vad som hände i mitt rum några minuter sedan.

Jag ler, ”Hi. How come you’re awake already?” frågar jag honom men ser runt på alla andra också eftersom frågan inte bara var tänkt till Dylan.

”Something woke us.”

”What?” frågar jag.

”Someone was screaming.”

Jag sväljer och utan att ens tänka mig för ser jag upp på Harry med uppspärrade ögon. Men Harry ser inte på mig, han ser ner i sin filtallrik och jag ser hur han försöker hålla sig för skratt.

”And what about you guys?” säger Dylan.

“What about us?” frågar jag med lite oro i rösten. Bara han inte vet något om hela dela-säng-dealen vi har.

”You two look like you just got up from bed.”
“We did, actually.” hinner Harry svara innan jag ens tagit efter luft.

”Wait…” börjar Zayn och flyttar blicken från mig och Harry. ”Are you together? As a couple?”
”What? No!” utbrister jag.

”Oh, my bad.” fnissar Zayn och tar en klunk från sin juice. Vad får honom att tro det? Och dessutom blir det bara ännu mer pinsamt nu, efter tidigare idag, som jag för övrigt fortfarande är helt stum över.

”What makes you think that?” frågar plötsligt Harry. Jag suckar, jag hade mest hoppats på att vi kunde byta samtalsämne.

”Well you said you two just got up from bed and I assumed from the same one, and also, Lauren’s cheeks are flushed.” säger Zayn och flinar åt mig.

Åh nej. Jag gömmer mitt ansikte i mina händer och fnissar.

”Sorry, but you’re wrong.” svarar jag.

“Even about the bed part?”

Jag ser upp på Harry. Han möter min blick, men den säger mig ingenting.

”Yes, even about the bed part.” säger jag, och hoppas att Zayn är dum nog att tro på mina lögner, det är det inte många som gör.

”I thought you already had a boyfriend?” säger Liam förvånat. I ögonvrån ser jag hur Harry tittar upp från filtallriken och ser på mig, men min blick är på Liam.

”No.” svarar jag och sväljer. ”Not exactly.” mumlar jag det sista. Jag och Alex har inte direkt gjort slut än, jag sade bara åt honom att han var ett dickhead.

”Awh, I’m sorry about that.” säger Liam men ger mig ändå ett leende. ”You can always come to me if you want to talk.”
“Like she would do that. She doesn’t even know you.” fnyser Harry. Jag sparkar till honom på benet under bordet, hårt. “What?” frågar han irriterat och låter som ett litet barn.

”He’s my friend.” svarar jag och försäkrar Liam, och lägger någon speciell betoning på ’friend’, eftersom det var just det jag och Harry inte var enligt honom. Jag känner på mig att Harry är en svartsjuk person, och jag vet inte varför jag får den tanken att göra honom svartsjuk kommer vara kul. Vad finns det för roligt med det liksom? Jag vet inte. Det är Harry det handlar om, när jag handlar om han är jag aldrig säker på något längre.