Previous: Jag spänner blicken på Kate och hon skrattar innan hon lämnar oss ensamma i hallen. Jag ser på henne tills hon går in på sitt rum innan jag vänder mig mot Harry som skrämmer mig när han står så nära. Jag är tvungen att backa undan, men han tar tag i mina händer och drar mig mot honom.

Harrys bil står parkerad utanför lägenheten. Han leder mig till hans bil och öppnar dörren åt mig precis som alla andra gånger jag åkt med honom. Jag sätter mig i sätet jag satt i igår och drar ner min kjol lite för att slippa visa allt för mycket av mina ben. Harry förtjänar inte det, så på som han varit. Jag menar, han mer eller mindre höll fast mig i en kyss trots att jag stretade emot rätt så mycket. Han har tvingat mig ut på middag trots att jag sa att det inte var nödvändigt och nu har han tvingat mig ut med honom en gång till, men denna gång har jag ingen aning om vad han har tänkt göra. Harry startar bilen och kör åt det håll centrum ligger åt. Även hans lägenhet. Även alla klubbar. De flesta restauranger. Biosalonger. Allt möjligt. Skulle han kört åt andra hållet skulle vi komma till den lugna delen av London med en massa fina parker, där det är fint att ha picknick, men jag kan inte riktigt tänka mig Harry bjuda ut mig på picknick klockan nio en lördagskväll. Vi har inte sagt något än. Det har säkert gått över fem minuter. Men jag har inget emot det heller. Jag gillar när det är tyst. 

"You look beautiful, Ana." säger han och lägger handen på mitt knä som han klämmer till lite innan han tar ett grepp om ratten igen. "How come you didn't told me your name was Annabelle?"

Jag rycker på axlarna, "I've always been called Ana by everyone except my family."

"Is it because you don't like it?" Han flyttar blicken mellan mig och vägen. 

Jag rycker på axlarna igen. "It's not that I don't like it, but Ana is so much easier to say." 

"Well, I like Annabelle." 

Hans röst är lugn, varm. Han är person nummer 2 just nu vilket jag är mer än glad för. Hittills har jag bara hittat två olika personer av honom. Den ena är en kåt jävel och otrevligt. Den andra är så vänlig och försiktig som man någonsin kan bli. Vilket förvirrar mig. Hur kan en människa vara två olika personer som är så olika? 

"I'd like to know more about you." säger han. Tanken får mig att bli irriterad. Han behöver inte veta mer om mig för han ska inte se mig mer efter ikväll. Det är vad jag vill, men jag vet att hans vilja är helt annorlunda än min. 

"I'm not that interesting."

"You're definitely the most interesting girl I've ever met. And trust me, I've met a lot of girls."

"Oh, you have?" retas jag och ger honom ett sådant flin han brukar ge åt mig. 

Han skrattar och skakar på huvudet som om det jag just sa vore löjligt. Vilket det kanske var. Det är väl uppenbart att Harry träffat många tjejer när han dels är förföljd av dom mer eller mindre varje dag och dels för att han är i ett starkt behov av tjejer om jag har förstått det rätt. 

"So, where are you taking me tonight?" frågar jag och ser ut genom fönstret. Eftersom det är sommar har det inte hunnit bli mörkt än. 

"A party. I want you to meet my friends." Hans vänner? Redan? Är det inte bättre om vi lär känna varandra först, istället för att jag bara möts av fler nya människor som jag måste stå ut med. 

"I usually don't drink." 

Han skrattar till, "Like I didn't figure that out long time ago."

"You already knew I don't drink?"
"I know that good girls like you from families like yours don't get drunk at parties. I already know you, Ana."

Jag fnyser, "You don't know anything about me."
"Well," säger han och lägger handen på mitt knä igen, "I would love to get to know more about you." Han ger mig ett leende innan han släpper mitt knä och flyttar blicken på vägen igen. Det är något som gör mig otroligt irriterad på honom och som bara får mig att vilja hem, men på samma gång är jag intresserad av att lära känna honom för han har sidor som verkligen är fina. Han är en svår människa... En väldigt svår människa...

 

Vi går mot en stor, svart dörr som ett femtiotal människor redan står utanför i en kö i väntan på att få komma in. Harry håller min hand i ett hårt grepp, som om han vore rädd att tappa mig, och går på sidan av kön enda till längst fram, där två stora och muskulösa män står med vad det ser ut som listor i händerna. 

"Hey, Harry." säger den ena mannen och slår ihop knogarna med honom.

"Hi Bob." säger Harry glatt. Jag antar att Harry är en stamkund här om han så gott som känner vakterna. Jag ser på Harrys ansikte att han har bytt personlighet och är nu den vanliga typen som all media tror att han är. Han ler med tänderna och ser ut som den snällaste personen någonsin. Jag önskar att han alltid kunde vara såhär, så kanske han inte skulle skrämma mig lika mycket och då kanske jag faktiskt skulle gå med på att gå ut med honom utan att behöva bli tvingad till det. 

"And who's this beautiful girl?" frågar Bob och ler mot mig. Han må vara stor och kraftig och man skulle kunna tro att han är livsfarlig, men så fort han öppnar munnen låter han som en liten mysfarbror som man bara vill krama om. 

"Bob, this is Ana. Ana, this is Bob." säger Harry och gör gester med handen mellan mig och Bob. 

"Hi, Bob. Nice to meet you." säger jag försiktigt och räcker fram handen till honom. Han tar snabbt i min hand och skakar på den lite lätt, innan han lutar sig fram med munnen mot mitt öra.

"Take care of him." viskar han och klämmer till min hand lite innan han lutar sig tillbaka och släpper min hand, som direkt fångas upp av Harry som drar med mig in till klubben. 

"What did he say to you?" skriker Harry för att överrösta 'Can't Hold Us' med Macklemore och Ryan Lewis som spelas med hög volym och mycket bas som gör att kroppen dunkar.

"Nothing." skriker jag tillbaka och rycker på axlarna.

"Ana." varnar han och spänner blicken.

"Nothing important, come on." säger jag och drar med honom bort från ingången för att få honom att släppa det. Vilket verkar funka. Han skrattar och följer med mig, vart jag nu än har tänkt gå. Jag söker över hela klubben efter något igenkänt ansikte, men jag lyckas inte se någon. Jag vänder mig mot Harry som fortfarande skrattar över min beslutsamhet. 

"Do you want to meet my friends?" 

Jag nickar och han drar med mig genom dansgolvet där fult med folk dansar och hoppar omkring om galningar. Det här är min första, riktiga fest jag är på, men jag har inte planerat att dricka något. Tror jag i alla fall. Även om jag känner att det kanske är dags snart, jag menar... jag är ju faktiskt 19 år nu. Mina föräldrar kommer ändå inte få reda på något. Vi går mot en grupp soffor där det sitter kring tio stycken, mest killar men några utav dom är tjejer, då är jag inte ensam i alla fall. Allas ansikten fastar på mig och Harry när vi går mot dom och vissa reser sig upp och möter Harry i en kram. Våra händer skiljs därför åt och jag ställer mig tyst och osäkert åt sidan medan Harry har kramkalas med hans vänner. Han ser fortfarande lika glad ut. Han ser faktiskt lycklig ut, något som gör honom väldigt söt. 

"Guys," säger Harry och tränger sig förbi hans vänner och lägger ena handen långt ner på min rygg och trycker försiktigt fram mig. "this is my friend Ana." 

Jag blir väldigt nervös och vet inte riktigt vad jag ska säga åt de tio människorna som står och total stirrar på mig. Harrys beröring hjälper inte heller när han försöker lugna ner mig genom att skryka hans hand försiktigt upp och ner längst min rygg.
Jag får fram ett försiktigt 'hi' och ett svagt leende. Jag märker att en utav killarna är samma kräk som jag stötte på på bussen dagen innan. Han flinar mot mig. Ett vidrigt flin. Till och me vidrigare än Harrys. 

"Hey, we've met before." säger han och går närmre mig och Harry men vänder sig mot mig. I ena handen håller han en flaska sprit och den andra nere i framfickan på hans jeans. Okej, jag måste erkänna att han är snygg men han må vara den jobbigaste människa jag någonsin stött på, Harry är till och med bättre än personen framför mig. 

"You're the girl on the bus who never wants to sit with me." skrattar han. 

"I wonder why." himlar jag med ögonen men skrattar jag också för att inte göra honom arg. 

"I'm Mark." Han tar upp sin hand från fickan och räcker fram den åt mig. Jag tvekar men skakar sedan i hand med honom. Hans hand är svettig och det får mig att vilja dra bort min hand från hans grepp, men han är stark och håller fast min hand. 

"Wow, Harry," säger han och släpper tillslut min hand och vänder sig mot Harry. "Okay if I borrow her?" Harrys hand åker nu längst min midja och han drar mig mot honom och håller mig tätt intill honom. 

"Sorry, she's mine."

"I thought you just said she's your friend, Harry." säger Mark och flinar åt honom. 

Harrys grepp hårdnar runt om mig och jag ser hur han spänner käken. 

"I already told you she's mine." 

Mark höjer händerna, "Sure, fine. Whatever." Han skrattar och återvänder till en utav sofforna. Alla de andra vännerna återgår också till det tidigare och slår sig ner i sofforna och börjar prata med varandra. Jag och Harry står kvar. Hans grepp är fortfarande hårt omkring mig och hans käke är fortfarande spänd. Han är arg. 

"Harry?" säger jag på ett frågande sätt och han ser ner på mig. Hans ansikte mjuknar när jag ler mot honom. 

"If he comes near you I'll make sure-"
"It's okay. I won't let him come near me." försäkrar jag. 

Han ler, "Thank you." Han kysser mig i pannan. "Wait right here, I'll go and get us a drink." Jag nickar och ser han gå iväg över dansgolvet bort mot baren. 

"Ana, come here." hör jag en tjej ropa och jag vänder mig om och ser en blond, söt tjej vinka åt mig. Jag går fram till henne och sätter mig mer bredvid henne i soffan så som hon visar med handen att jag ska göra. Jag sneglar åt Harrys håll, han står fortfarande i baren med ryggen vänd mot mig. Bara han inte blir arg över att jag satt mig med hans vänner, han sa ju åt mig att vänta där jag var men kom igen, det är bara ett par meter och dessutom sitter jag långt ifrån Mark. 

"I'm Spencer."

"Hi, Ana." säger jag och ler mot henne. Hon är lång, smal och väldigt vacker med sitt blonda, lockiga hår. Hon påminner faktiskt lite grann om Kate. 

"I'm glad Harry found someone as sweet as you. All his other girls were just too much. With tons of makeup and slutty clothes." 

Jag blir faktiskt förvånad. Hur kommer det sig att han valt mig av alla? Jag vet att det finns tusentals andra tjejer som är tusen gånger snyggare, bättre och mer lik honom. 

"Well, I'm not exactly his girl." informerar jag henne, så att hon inte ska tro att vi dejtar. 

"Oh, so you already have a boyfriend?"
Jag skrattar, "No. I just think we're too different to date. I don't even like him that way."
Spencer spänner blicken, "Are you sure about that?"
"Totally sure."
"I know Harry can be a bit... strange sometimes. But give him a chance, he's actually much better than you may think." säger hon just innan Harry dyker upp med varsin flaska sprit i händerna. Han räcker den ena till mig som jag tveksamt tar emot. Han sätter sig ner i soffan bredvid mig. 

"So, I see you've met Spencer." säger han i en utandning och tar en klunk av drickan. 

"Mhm." nickar jag. "She reminds me of my roommate, Kate."
"Yeah, she does actually." skrattar han och tar ännu en klunk. "We've been friends since we were kids."

"And it was a bit more there for a while." skrattar Spencer, något jag upplever som tillgjort, och slänger håret över axeln. Oj, oj, oj. Vad hände här? Nyss var hon ju hur gullig som helst. Men nu spelar hon en roll, precis som Harry brukar göra. 

Harry muttrar något som jag inte kan höra och han tar ännu en klunk från flaskan han håller i. Jag bestämmer mig för att göra samma sak. Några droppar alkohol kan ju inte skada, jag har dessutom inte planerat att bli full direkt. Jag tar en liten, liten klunk och sväljer. Det smakar som en väldigt annorlunda saft. Med smak av hallon. Det är gott faktiskt. Jag tar ännu en klunk, och ännu en till. 

"Harry and I were dating a few months ago, if you didn't understand that." säger Spencer och klappar till mig på knäet som om jag vore ett litet idiotiskt barn. 

"Oh I understood that." säger jag och himlar med ögonen vilket jag hör Harry skratta åt. 

"Don't worry, I've gotten over her." viskar Harry åt mig och lägger handen på mitt lår. Jag sväljer och nickar lite försiktigt. Helt ärligt skulle jag inte ha något emot om han inte kommit över henne, då kanske han skulle vara med henne istället för mig.

 

Kvällen rullar på bra och jag har för det mesta inte lämnat soffan. Jag har dansat ett par gånger med Harry, hans händer har varit all over me, men jag försökte hela tiden på honom att förstå att midjan är det enda stället hans händer för vara på mig när vi dansar, något som tog långt tid för honom att förstå men något han sedan respekterade, vilket jag var mer än glad för. 

Jag sitter i soffan med Harrys kompisar medan Harry gått iväg för att prata med några andra av hans hundratals vänner. Spencer är den jag pratat med mest men kanske inte den jag gillar mest, men jag är glad att jag har henne istället för ingen alls när Harry väl gått iväg. 

"I'm going to get some more to drink, you wan't some?" säger Spencer och reser sig från soffan.

"No thanks." säger jag och skrattar med tanke på att jag bara tagit två klunkar av min spritflaska, sedan tog det stopp och jag bestämde mig inte för att dricka här, för vem vet vad som kan hända om jag får i mig för mycket och jag är här med Harry... Spencer går iväg och hennes plats lämnas tom i bara ett par sekunder innan en stor kropp hamnar där väldigt nära mig. För nära för att vara honom, Mark. 

"Hey, I haven't got the chance to talk to you yet." säger han och ler ett snett leende och visar hans vidriga, förstörda tänder. Jag svarar honom inte. Han lägger upp handen på soffan bakom mig och hans hand är väldigt nära min högra axel. Jag känner hur hans fingrar rör lite i mitt hår som ligger över axeln och jag känner mig extremt obekväm. Jag hoppar lite åt sidan men han skrattar och hoppar med mig och denna gång är han ännu närmre än innan.

"Are you and Harry dating or...?" säger han med ansiktet väldigt nära mitt och hans andedräkt träffar mig rakt i ansiktet. 

"We're not dating." konstaterar jag och vrider bort mitt huvud från honom. 

"Good." säger han och hans fingrar tvingar mitt ansikte mot hans. "Then he wouldn't mind if I do this..." mumlar han och lutar sig närmre och närmre mitt ansikte och jag hinner knappt reagera innan någon drar upp honom ur soffan. Jag tittar upp och ser personen jag var säker på att det skulle vara. Harry håller ett hårt grepp om materialet på hans tshirst och deras ansikten är bara någon decimeter ifrån varandras. 

"Do not fucking touch her." väser Harry mellan tänderna. "She's mine, didn't you understand that?"

"She said you're not dating." Mark flinar och Harrys käke spänns mer och mer för varje sekund. "I don't think she would mind if I kiss her, am I right babe?" Mark tittar på mig och jag sitter bara förskräckt i soffan som förstelnad.

"Don't call her that." skriker Harry och Mark hinner inte reagera innan Harrys knytnäve kolliderar hårt mot Marks kind som får Mark att falla omkull. 

"Harry." utbrister jag och reser mig upp från soffan och går med bestämda men samtidigt chockade och rädda steg mot honom. Men jag hinner inte fram före Mark, som höjer näven och slår till Harry i ansiktet. Jag skriker och håller handen över munnen. Harry slår till Mark i magen, Mark slår till Harry i ansiktet igen och de försöker putta ner den andre på marken. Men detta kaos avbryts när en vakt går emellan dom och avslutar slagsmålet. Jag står där i bakgrunden helt förskräckt. Förskräckt över Harry, över Mark och över allt och alla. Jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.

Jag möter Harrys blick, den är fortfarande arg men när han ser tårarna i mina ögon ser han helt förkrossad ut och går mot mig. Jag backar undan, jag vill inte ha något med honom att göra längre. Aldrig, aldrig, nånsin mer. Jag vänder på klacken och springer ut från klubben, jag hör hur Harry ropar mitt namn bakom mig när jag kommit ut på gatan, men jag fortsätter springa. Eftersom Harry är full och inte jag så hinner jag säkert springa ifrån honom. Trodde jag. Min hand fångas plötsligt upp och det tvingar mig att stanna. Jag vänder mig argt om med tårar rinnande längst mina kinder. Harry drar genast in mig i hans famn, och även om jag är arg på honom så är det i hans famn jag vill vara just nu. Harry må skrämma skiten ut mig men med tanke på att han gjorde detta för mig får mig att känna mig trygg hos honom. Hans famn är varm och han luktar gott. Han håller mig tätt intill sig och kysser mig på huvudet.

"I'm sorry." mumlar han mot mitt hår. Jag tittar upp på hans ansikte. Han blöder på läppen och ur näsan. Jag hatar att se honom så.

"Give me your car keys." säger jag och håller fram handen i väntan på att han ska ta fram nycklarna. Han gräver med sina blodiga knogar i fickan och lägger sedan hans bilnycklar i min öppna hand. 

"Why do you want my keys?" frågar han. 

Jag tar hans hand och börjar gå mot hans bil. "You need to get cleaned up."

---

Lite drama skadar väl ingen, eller hur?