Previous: Vissa säger att jag är helt från vettet som äter fem bananer om dagen när det är fel tid i månaden, men jag ser inte alls några konstigheter med det. Bara jag blir av med smärtan så är jag okej med vad som helst. Jag känner på mig att kvällen kommer mest troligt spenderas på samma plats, i soffan, varesig Harry kommer vilja det eller inte. Han får lov att stå ut med att jag faktiskt är en flicka, på samma sätt som jag får lov att stå ut med att han är känd.

---

 

Det ringer på dörren. Kate är inne på sitt rum och mest troligt sover och jag ligger kvar i soffan med värk. Jag lyfter bort filten och går med trötta och utmattade steg till dörren. Jag tittade inte ens på klockan men jag är helt säker på att det är Harry. Vilket gör att jag inte tänker på värken lika mycket. Jag låser upp dörren och öppnar den med ett leende. Men framför mig står inte min pojkvän, utan hans 4 bästa vänner. Jag hoppar bakåt och blir otroligt chockad. Vad gör dom här? Och hur kan dom veta vart jag bor?
"Um... hi?" säger jag väldigt förvånat och skrattar lite. 

"Hey, it's so nice to finally meet you." säger en utav brunetterna och mer eller mindre slänger sig på mig. Eftersom jag är väldigt dålig med namn så kommer jag inte ihåg vad dom heter. Jag kommer ihåg några utav namnen men inte vilket namn som tillhör vem. 

"Yeah, it's nice to meet you too." säger jag, fortfarande förvirrad, men kramar honom lätt tillbaka i alla fall. De andra killarna kommer in i rummet och en efter en kramar dom om mig som om det faktiskt bara var helt naturligt att storma in i någon annans hus. 

"Can I ask you what you're doing here?" frågar jag när alla fyra killar kommit in till min lägenhet, tagit av sig deras jackor och skor och sedan ställt sig rakt och fint bredvid varandra med leenden på deras läppar. 

"I tried to stop them, but they wouldn't listen to me." säger plötsligt en försiktig röst bakom mig och plötsligt känner jag en snabb puss på min kind. Jag hoppar till och vänder mig om. Där står Harry med ett leende på läpparna och hänger av sig sin jacka. Nu står jag mittemellan Harry och de andra killarna. Min blick förflyttas fram och tillbaka mellan dom. 

"And you just though you could come in here without even asking?" frågar jag och försöker hålla tillbaka leendet, men det är svårt när de fyra killarna framför mig flinar som små pojkar.

"We thought you wouldn't mind." säger den blonda och rycker på axlarna. "But if you don't want us here we can just go. Come on boys." Jag ser att han spelar en roll. Han vinkar åt sig sina vänner och börjar gå mot mig, fast med tanken att gå mot deras skor, men jag lägger handen på hans axel och hindrar honom. 

"I would love to get to know you guys a little more. So please stay." säger jag, och deras flin byts ut mot leenden istället. Jag ber de fyra killarna att gå in till vardagsrummet och känna sig som hemma. Jag brukar vanligtvis inte ta hem främmande men jag tycker faktiskt det verkar kul att för en gångs skull faktiskt sätta mig ner och lära känna min pojkväns bästa vänner. Så jag får en blick hur de människorna som han umgås med är. Harry och jag stannar kvar i hallen, och så fort killarna inte längre syns drar Harry mitt ansikte mot hans och hon kysser mig mjukt.

"I'm sorry. I said to them plenty of times not to come but they all were just so excited to meet you." säger han efter han avslutat kyssen och dragit mig in i hans famn istället. 

"It's okay. I'm actually excited to meet them too. But I've massive cramps, so if I act like a... I don't know... bitch, you know why. So I'm saying sorry for what I'm about to say or do the next five or six days." säger jag och fnissar lite. Harry skrattar och pussar mig på huvudet. 

"It's okay. I have an older sister, I know how it is." 

Vi går till vardagsrummet där killarna redan spridit ut sig över soffan och en utav fåtöljerna. Det som finns kvar för oss två nu är en fåtölj. Harry tar första initiativet och sätter sig i den lediga och för övrigt sista fåtöljen. Jaha, då blir det väl mattan för mig då. Men innan jag ens hinner röra mig klappar Harry i sitt knä och ler mot mig. Jag biter mig i läppen och fnissar lite innan jag sätter mig i hans knä. Jag känner mig som en liten bebis i hans famn, och jag behöver inte heller oroa mig att jag kommer mosa honom, jag vet att Harry tål det. Jag lutar mig med huvudet bak mot hans axel och vi flätar försiktigt och lite diskret våra fingrar samman. 

"Let me just start off by asking what your names are? I'm so bad at remembering names." säger jag innan någon annan ens hunnit börja. 

"Well, I'm Louis." säger brunetten som var den som attackerade mig vid dörren tidigare. Louis, det ska jag nog kunna komma ihåg. 

"I'm Niall." säger den blonda.

"I'm Zayn." säger han med svart hår.

"And I'm Liam." säger den andra brunetten. Liam och Louis kommer bli de svåra att hålla reda på. Namnen är på något sätt så lika och eftersom båda är brunetter så är det väldigt svårt att utgå från deras hårfärg.

"Wow, so many names at the same time." säger jag och spärrar upp ögonen. Det har knappt gått tio sekunder och jag har redan svårt att komma ihåg namnet på den blonda. N nånting va? Trots att jag sitter framför fyra kända pojkar som jag knappt kan namnen på, så känns det inte alls fel att sitta i Harrys famn och leka med hans fingrar framför dom. Jag menar, alla har väl ändå sett ett par någon gång? Och jag slår vad om att dom någon gång varit i ett förhållande. Då borde man veta att det är svårt att låta bli varandra. 

"Ana have you seen my-" Kate's röst bryter den plötsliga tystnaden. Jag vrider på huvudet och ser henne stå där klädd i pyjamas och med ögonen stora som pingisbollar. 

"Have I seen your what?" frågar jag och kämpar för att inte hålla tillbaka skrattet. Stackars Kate. Första mötet med One Direction kommer hon ut klädd i sovkläder och helt osminkad. 

"Nevermind." säger hon snabbt och rusar in till hennes rum igen. Jag blir tyst, men jag bryter snabbt ut tystnaden mot mitt skratt.

"Is that you're older sister?" frågar Louis och skrattar också lite, om det är åt mig eller åt Kate är oklart. Jag suckar. Tänkt att det finns folk som faktiskt tror att Kate är min storasyster bara för att hon är nästan 20 centimeter längre och ser därför så mycket mognare och äldre ut. Och sen kommer jag där. Kort. Liten. Barnslig. 

"No, it's my roomate, Kate." säger jag

"Roomate? I've always wanted to live with my friend." suckar Niall, men han brister sedan ut i ett skratt efter att Louis smällt till honom med en kudde.

"You are living with your friend." säger Louis och skakar på huvudet som om Niall vore helt från vettet. Ja, och i för sig så verkar alla lite från vettet faktiskt. Ut över alla fem så verkar Harry helt klart den lugnaste, trots att han är yngst, eller så spelar han bara ännu en roll när jag är med. Vilket jag verkligen inte hoppas, jag vill att Harry ska kunna vara sig själv när han är med mig. 

"The first night together as a group in a very long time, spends here in you're apartment." säger Liam och ler. Jaså? Har de inte heller haft tid att träffas precis som jag och Kate haft problem med senaste veckorna?
"What have you all been up to?"
"You." säger plötsligt Harry som varit väldigt tyst hittills. 

"Oh." säger jag och fnissar, som om jag inte kunde listat ut det. 

"I've spent some time at home." säger Niall. "I live in Ireland and I don't get to see my family that much. So I went there for a week and just spent some time with my friends and family."
Det är nästan så att ögonen vattnas med tårar. Såklart att jag vet hur det känns att inte få träffa sin familj ofta nu då jag inte bor med dom, men att tvingas vara utan dom i månader och till och med inte ens bo i samma land, det vet jag inte om jag skulle klara av. 

"I've been home too. To see my family and friends." säger Zayn. Det är nästan så att man drunknar lika lätt i hans ögon som i Harrys. Skillnaden är bara att vid ögonkontakt med Harry så blir benen svaga och hjärtat hoppar till like extra. 

"And where do you live?" frågar jag. 

"Bradford." 

"Don't you get to see your family even though you live in the same country?" frågar jag, intresserad av deras liv som kändisar. Jag har ju själv ingen erfarenhet eller aning om hur det är att vara sån.

"Nah. We usually get some free time from work were we all go home to see our families. It's not like we can just like go home whenever we want."
"Must be hard." säger jag och suckar, som om jag kan förstå mig på deras liv, men i själva verket har jag ingen aning om hur det är. 

"Hey, who wants to play a game?" säger plötsligt Harry. 

"Please don't suggest-" börjar Louis och håller för öronen,

"Truth or dare." avslutar Harry sin mening och låter väldigt, väldigt glad. Vad är det med han och Sanning eller Konsekvens, egentligen? Han ville ju leka det med mig också igårkväll. 

Louis suckar. "I knew it."

"But hey, let's do it. Now when we have a girl here it's so much funnier." säger Niall och blinkar åt mig. Jag känner hur jag rodnar och känner också hur Harry drar mig närmre. Som om han blev svartsjuk över Niall's lilla kommentar. 

"Sure. Let me just get Kate first. Two girls are always funnier than one, right?" flinar jag innan jag reser mig från Harrys knä och går mot Kate's rum. Jag finner henne på sin säng, med en kudde över huvudet. 

"What are you doing?" frågar jag och skrattar. 

"That was the most embarrassing think that has ever happened to me." klagar hon. "Why didn't you tell me they were all going to be here?"

"I didn't even know that. I thought Harry would just show up." förklarar jag och går fram till henne för att dra bort kudden över hennes huvud. "Come on, we're going to play Truth or Dare and we want you to join us."
"No way." protesterar Kate och försöker dra åt sig kudden igen men med mina reflexer får hon det svårt att få tag på den.

"It'll be fun." 

Hon suckar högt ett par gånger. "Fine."

Ett flin byggs upp på mina läppar. "Perfect, come on."

 

Vi sprider ut oss i vårt vardagsrum. Alla killarna får plats i soffan trots att det är lite trångt, Kate får sin egen fåtölj och jag och Harry får dela på en, men jag klagar inte, jag trivs mycket bra i hans famn. 

"Okay, who's first?" frågar Liam och lutar sig fram. Han verkar faktiskt taggad på denna lek, precis som alla andra förutom Louis, han sa innan att han får alltid de värsta 'konsekvenserna'.

"Wait, wait, wait." börjar Harry innan någon hunnit säga något annat. "The rules are?"
"There are no rules in Truth or Dare, is it?" frågar jag. 

"Yes it is?" svarar Harry som om jag vore knasig. Han försöker se på mig som om jag inte hade någon aning om vad jag pratade om, men hans leende kommer snabbt fram på hans läppar. "So boys, the rules are?"
"You have to tell the truth and do the dare. If you really don't want to, you have to... you have to lick your own foot." säger Niall och skrattar högt. 
"I don't think I can lick my own foot." säger Liam och försöker på bästa sätt nå foten till munnen men han är långt ifrån. 
"Okay, that was a bad idea." fortsätter Niall och skrattar ännu lite till. "If you really don't want to do the dare or tell the truth, you have to take off a pair of clothing." Han flinar när han säger det. 

"Alright." säger Kate helt plötsligt. Hon hade ännu inte sagt något men när det handlar om att visa upp sin kropp är hon genast taggad. Kate har aldrig varit osäker på sin kropp.

"But if you don't want to take of a pair of clothing then?" frågar Zayn lite försiktigt och fnissar. Men jag håller faktiskt med honom. Att ta av ett klädesplagg kan ju vara lika avgörande som att... jag vet inte... springa ner för gatan och skrika 'jag älskar gamla, håriga gubbar'. 

"Then you just have to drink a glass of water. A big one." säger Niall snabbt. Ja, det kan funka. 
"Alright, who's first then?" frågar Harry igen, han verkar vara den mest taggade av oss alla på denna, enligt mig, fåniga men samtidigt väldigt roliga lek. Jag minns alla gånger man var i trettonårsåldern på något slags party som en vän ordnat. Och back then var man alltid så osäker på sig själv och vågade knappt göra det. Men tillslut, efter en massa klagomål från sina kompisar, slutade det alltid upp med att man pussade killen alla andra visste att man var kär i. Jag hoppas dock att jag slipper göra något som kan vara påverkande för Harry. Jag vet ju hur han kan bli ibland...

"I'll start." säger Niall och ser sig omkring på oss alla. Han stannar med blicken på Zayn. "Zayn, truth or dare?"

"Truth." svarar Zayn oroligt. Vem vet vad Niall kan tänkas fråga...

"When was the last time you and Perrie had sex?" Det blir knäpptyst. Ingen säger något, alla bara tittar på Niall som om han vore dum i huvudet att han ens vågar fråga något sånt där. Jag antar att det är dessa slags frågor killarna brukar fråga varandra. Harry skrattar plötsligt till, vilket leder till att alla andra också gör det. Zayn den stackaren blir alldeles röd i ansiktet och försöker gömma det med sina händer. Jag kan inte hålla tillbaka mitt skratt, även om jag är helt säker på att om jag skulle blivit frågad om mitt sexliv skulle jag bli röd som en tomat i ansiktet. Speciellt när den enda jag har att dela mitt sexliv med är Harry, och han sitter jag ju i famnen på. Jag känner på mig att det blir nog av med ett klädesplagg eller ett glas vatten för min del. 

"Um... about three days ago." svarar han.

"Oh, you go tiger." skrattar Niall och klappar till honom på axeln. 

"Alright, Louis. Truth or dare?" frågar sedan Zayn. 

"Dare." flinar Louis. Hur kommer det sig att jag var nästan säker att han skulle svara det? Louis verkar inte vara rädd för mycket, och inte skämmas för något heller. 

"Do the cinnamon challenge." flinar Zayn, som om han på något sätt ger tillbaka på Louis istället för på Niall som frågade honom frågan om sexet. Alla här vet väl att äta en matsked kanel är något man helst inte vill uppleva själv när man sett alla möjliga videos då andra gör det. 

Alright, bring it on." säger Louis. Jag reser mig från Harrys knä och går iväg till köket där jag förbereder Louis' sked med kanel på. Jag går sedan tillbaka till vardagsrummet där alla andra sitter förväntansfulla och väntar på mig. Jag lämnar över skeden till Louis, som faktiskt inte ser lika tuff ut längre. 

"Here we go." säger han och sväljer, innan skeden åker in i hans mun. Hans kämpar för att tugga, svälja, eller vad han nu håller på med. Hans kniper igen ögonen och hostar sedan till, vilket leder till att ett rökmoln av kanel kommer ut från hans mun. Vi andra håller på att skratta ihjäl oss. Hans ögon börjar vattnas och så fort han hostar in gång till springer han raka vägen till köket och man hör hur han startar vattenkranen. 

"Oh my god." skrattar Niall och kämpar efter luft. Han verkar inte vara en sådan som håller tillbaka sitt skratt, den där Niall. Efter ett par minuter kommer Louis tillbaka, gladare än någonsin. 

"Alright," säger han oh landar i soffan igen. "Kate, truth or dare?"
Kate ser förvirrat upp, det är som om hon inte hade trott att hon skulle nämnas på hela kvällen. 
"Um... truth." 

"If you would kiss anyone in this house, who would you choose?" flinar Louis.

Kate's kinder blir rödare och rödare för varje sekund. "Anyone who's single." säger hon sedan och rycker på axlarna. Typist Kate. Hon skulle verkligen kunna kyssa vem som helst, om det är något Kate var känd för på högstadiet så var det att hon var en riktig killtjusare. Det är hon väl säkert fortfarande, vad vet jag, jag går ju inte i skolan. 

"You didn't exactly answer who." säger Louis och flinet är fortfarande kvar på hans läppar.

"Probably Niall. He looks like a great kisser." säger hon och skrattar, och när jag sedan tittar på Niall så fnissar han och rodnar lite lätt. Åh, så sött. 

"Okay, Ana, truth or dare?" säger Kate. 

Jag hoppar till när det slutligen är min tur. Jag tänker efter vad Kate skulle kunna fråga mig, och vad hon skulle tvina mig till att göra. Nu när det är fem killar här och en utav dom är dessutom min pojkvän så slår jag vad om att hon skulle kunna komma på vad som helst. 

"Dare." svarar jag. 

"Take a body shot on Harry." 

Killarna och Kate brister ut i skratt men jag och Harry förblir tysta. 

"That's the best dare ever." skrattar Louis och han och Kate gör en high five. Jag ser orolig på Harry, som jag nu ser sitter och flinar. Ja, det lär du gilla va? 

"I don't even think we have any alcohol at home." säger jag som försvar. 
"Oh, you can just take some coke." Kate ger verkigen inte upp. Hon springer snabbt iväg till köket och när hon kommer tillbaka har hon en colaburk med sig. 

"Fine." suckar jag och kliver bort från Harrys knä. Harry lägger sig ner på golvet, drar upp tröjan till bröstet ungefär och Kate lämnar över burken till mig. Jag fnissar när jag häller lite cola på hans mage. 

"It's cold." fnissar Harry och börjar vrida på sig men jag trycker ner hans höfter. Colan rinner ner i hans navel och när det är en bra mängd med kall cola på hans mage så ställer jag ifrån mig burken och fnissar. Jaha, here we go. Jag lutar mig ner och suger upp colan från hans navel, och drar med läpparna över hans mage för att få upp colan. När jag tror att jag slickat honom ren pussar jag honom en snabb gång mitt mellan naveln och bröstet innan jag lyfter på huvudet och skrattar. Det var kanske inte så farligt. Harry såg till och med ut att njuta. Det hela slutar med ett skrattanfall. 

"You likes that Harry, didn't you?" skrattar Niall. Harry drar ner tröjan igen och sätter sig i fåtöljen. Ett flin döljer sig bakom hans läppar då han rycker på axlarna. 

"Maybe." svarar han och håller tillbaka skrattet som är så nära att komma fram. Jag sätter mig i hans knä igen, vi flätar samman fingrarna och denna gång är greppet hårdare. 

"Niall, truth or dare?" fortsätter jag med leken. 

"Dare."
"Drink this but through your nose." skrattar jag och håller fram colaburken till honom. Han tar lite skeptiskt emot burken, alla vet väl att få kolsyrad läsk i näsan kanske inte är det skönaste man kan vara med om. 

Jag lutar mig tillbaka mot Harry och skrattar.

"I'd like to drink some coke from your body later." mumlar plötsligt Harry mot mitt öra. Jag vrider huvudet mot honom och fnissar. 

"Remember that I'm on... you know what." säger jag. 

"We can have fun even if you're on your 'you know what'."

Det pirrar till i min mage. Frågan är bara vad Harry anser som 'kul'. Men vad det än är han tänker på så är jag helt säker på att vi kommer må bra av det, och att pirret i min mage kommer vara ännu kraftigare än nu. 

---

Äntligen (eller?) kom resten av killarna med! Vad tycker ni? :)
Kommentera.