"So he's actually going to your parents dinner with you?" frågar en häpen Kate, efter att jag berättat mer eller mindre allt som hände igår. Frågan är bara hur Kate uppfattar det. 

Jag rycker på axlarna, "I guess so."
"And what do you think your dad is going to say about it?" säger hon och tittar skeptiskt på mig. 
"He can say whatever he wants. If he don't like him then I won't bring him to any more dinners."

Kate flinar, "So you have planned to invite him to more dinners?"

"No." fnyser jag. "I've already told you, I prefer to go to family dinners with someone, rather than going alone." 

Hon höjer ögonbrynen, "Fine, sure. But, do you think your dad is going to like him?"
Jag rycker på axlarna, "To be honest, I have no idea."
"Well, I think he's gonna love him.
"How can you think that?" frågar jag.

Nu rycker hon på axlarna. "Se seemed nice. Not that bad you described him. And besides, I really think he likes you and I'm sure you like him too, just just don't know it yet. And that's why your dad can't just tell him to leave, he wouldn't do that to you."
Jag fnyser, "You don't know my dad."
"Oh, I don't? Ana, I've known your family since I was like four years old, ofcourse I know your dad is very protective and so on, but I know he will accept the fact that you're in love with a guy."
"But that's the point, Kate. I'm not in love with him."

"But atleast you like him?" säger hon som om det inte vore uppenbart. Helt ärligt så förstår jag inte vad som ha flugit i henne. Hon brukar alltid tro mig vid sådana här tillfällen, men vad är det nu som är så svårt för henne att förstå att jag inte gillar Harry?
"I like him as a friend. I do. Even though I didn't want to meet him at all, but I've actually changed my mind now. I like him as a friend and I'd love to get to know him better. But I don't like like him, and I want you to understand that." säger jag bestämt. 

Kate ser förvånat på mig av min bestämda röst, men det är det enda sättet för henne att förstå. Jag vet inte vad mer jag ska behöva göra. 

"I'm sorry Ana, I just... I just really want you to find a guy that can make you happy. Because let's face it, you need someone in your life. You haven't had a boyfriend since you dropped out if school and in my opinion that's crazy because I think now is when you could need a boy the most."
"I don't need a boy for that, I've got you. And my family."
Kate skakar på huvudet som om hon gett upp, "Just think about it, okay?"

"Oh, I will think about it, but Harry is not my first option." säger jag. 

Kate ler försiktigt och lutar sig fram och kramar mig. "I'm sorry. I just care about you."
Jag ler, glad över att någon gör det i alla fall. Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle gjort utan Kate. Utan henne skulle mitt liv se helt annorlunda ut, annorlunda på ett dåligt sätt mest troligt, så jag är henne evigt tacksam som kom och gjorde mitt liv till något bättre. 

 

Klockan har börjat närma sig halv fem och då börjar jag göra mig redo för middagen. Jag hoppar genast in i duschen och sköljer noggrant igenom mitt hår med både shampoo och balsam, tvålar noggrant in min kropp och står kvar ett lite längre tag bara för att njuta av det varma vattnet som träffar min kropp. Även om Harry kommer och plockar upp mig om bara en och en halv timme och jag har mycket kvar att göra så stressar jag inte. Vilket jag kanske borde eftersom jag har kvar mycket att göra innan jag är redo att åka. Jag står i duschen och får det brännheta vattnet över mig och jag kommer att tänka på Harry, och varför han fick så bråttom. Jag måste fråga honom senare, och varesig han vill säga eller inte så ska jag nog få reda på det till slut. Jag vill att Harry ska lita på mig. Jag vill väl egentligen att alla ska lita på mig, för det borde verkligen alla göra. Jag är inte den som säger andras hemligheter till andra och om någon väljer att berätta något personligt så håller jag det endast för mig själv. Därför vill jag att Harry inte ska vara lika spänd när han är med mig, och faktiskt visa att det finns en djup person långt där inne. För det är jag helt säker på att det gör.

En gul tröja som är nedstoppad i ett par svarta shorts är min klädsel för kvällen. Det är inte det finaste jag kunde hitta, även om jag vet att mamma kommer bli besviken på att jag inte tog på mig någon utav mina väldigt dyra klänningar. Jag låter Kate sminka mig. Resultatet blir väldigt naturligt, en brun ögonskugga och eyeliner, plus mascara som gör att mina naturligt långa ögonfransar bara blir ännu längre. Jag ser mig i spegeln och för en gångs skull ler jag faktiskt åt mig själv. Jag ser faktiskt inte så tokig ut. Kate kommer upp bakom mig och lägger huvudet på min axel. 

"You look so beautiful. Harry won't be able to take his eyes of you." säger hon och jag fnissar. Klockan har redan hunnit bli kvart i sex och jag som hade så mycket att göra hann precis att bli klar innan det är dags att åka. Jag tar på mig mina skor som står i hallen, ett par svarta med klackar på nästan tio centimeter. Trots att jag blir tio centimeter längre lyckas jag inte bli längre än Kate och känner mig fortfarande som den korta dvärgen jag alltid varit. Något jag alltid varit arg över är min längd. När man inte ens är 160 centimeter och man är 19 så känner man sig rätt så kort bland alla killar och framför allt Harry som då är ett berg i jämförelse med mig. 

Det plingar på dörren just när jag fått på mig den andra skon och till skillnad från alla andra gånger han kommit, då jag knappt velat åka, så nästan springer jag fram till dörren och öppnar den med ett stort leende på läpparna. Det blir nästan ännu större när jag ser hur uppklädd och stilig han är. Han är klädd i en vit skjorta och en grå kavaj över, ett par svarta jeans och hans hår är lite mer stylat än imorse i alla fall. 

"Hi." säger jag och välkomnar honom i en kram. 

"Wow, what happened to you?" säger han och skrattar efter att jag släppt taget från kramen. 

"What do you mean?"

Han rycker på axlarna, "Not only you look fantastic, but now you're literally dragging me to hug you, I thought that was my job."
Jag skrattar, "Don't you want me to hug you?"
"No, ofcourse I want you to hug me. I just got surprised." säger han och ler. "And again, you look fantastic." 

Jag ler generat mot honom, "Thank you. You look very handsome."

"Well thank you madam. Now, are you ready to leave?" Han håller ut armen som en riktigt gentleman. Jag skrattar och tar tag i hans arm och hänger handväskan över andra axeln.
"I'm ready, sir. Bye Kate, love you." ropar jag innan dörren till vår lägenhet stängs igen och jag och Harry går mot bilen. Han öppnar passagerar-dörren och låter mig kliva in. När sedan han kommer in i bilen ser jag hur han ler för sig själv när han startar bilen. Jag tittar på honom och kan inte låta bli att le själv. 

"Why are you smiling like that?" frågar jag tillslut. 

"I'm just so happy." svarar han. 

"Why are you happy?"
Han ser mot mig och ler, "Because this is the first time I don't get this feeling that you're afraid of me." 

Jag ler, "I'm not afraid of you. You're scaring me sometimes but I'm not afraid of you. I- I like you, Harry." Jag säger den sista meningen väldigt försiktigt, och man hör det också i min röst hur orolig jag är. Jag är bara orolig hur han ska reagera. Det är inte så att jag gillar honom på det sättet, jag gillar honom som en vän. 

"I like you too, Annabelle." Han lägger sin hand på mitt knä och stryker tummen lätt, fram och tillbaka, innan han lägger tillbaka handen på ratten igen. Jag ser ut genom fönstret och kan inte låta bli att le. Harry är kanske inte så farlig trots allt. Det har jag nu insett efter några dagar. Och jag har även insett att jag gillar honom. Mycket, men inte så mycket så att känslorna börjar bli starkare. Jag gillar honom som vän och jag gillar att spendera tid med honom. Jag har aldrig riktigt haft en äkta killkompis, förutom Ben och Matt, men dom är mer som bröder. Men jag hoppas att Harry kan ta den titeln som min bästa killkompis, för det tror jag gott och väl att han kan bli om vi fortsätter i samma stil som vi gjort, om man bortser från kyssarna vi delat, men dom ska jag försöka få ett stopp på.

"Harry...?" frågar jag tyst och försiktigt. 

"Mm?" mumlar han.

"Why were you in such a hurry today? I know I've already asked you but I really want to know. Were you going to meet someone, or?"
Han skakar på huvudet men behåller sin blick på vägen som börjat bli mörkare av regnet som börjat falla från himlen. "No. It's not like that. I just... I just had to fix a few things for tonight."

"What kind of things?" 

Han tvekar lite innan han svarar. "Well, I knew your parents are rich and all that stuff so I had to buy a new blazer for tonight. And I also had to clean my hotelroom, because I was hoping you'd like to come home with me tonight." Han ser på mig försiktigt och det ser ut som om han är orolig över hur jag ska reagera och vad jag ska svara. För det första så kan jag inte låta bli att le med tanken att han köpte en ny kavaj bara för den här middagen. Men allvarligt...? Vill han verkligen att jag ska följa med honom hem? Och vad hade han planerat att göra? 

Jag tvekar in stund. Är det verkligen en bra idé? Vad kan hända om jag svarar ja? Och vad kan hända om jag tackar nej? Jag vet att han kommer bli arg om jag inte vill. Och när Harry är arg så är han verkligen arg, det är jag helt säker på. Det är nog den största anledningen till varför jag faktiskt svarar...

"Okay. Sure, I'll come home with you after tonight." 

Han spricker upp i ett ännu större leende än tidigare, "Really?" Lyckan i hans röst går inte att beskriva. men att jag just precis fick höra honom så lycklig räcker för mig för att kunna vara lycklig resten av mitt liv. Jag tar fram min mobil från min handväska som står nere vid mina fötter i bilen och skriver ett sms till Kate. 

"I'm going to Harry's place after the dinner. I don't know if I'll be home or if I'm staying the night there. Take care xx." Jag är helt säker på att Kate kommer freaka ut när hon läser det. Hon verkar alltid så glad när det gäller Harry och mig. Jag får ett svar väldigt snabbt efter att jag skickar mitt. 

Jag läser igen smset med ett leende och skriver snabbt in. 

Jag lägger ifrån mig mobilen och lutar mitt tillbaka i sätet igen. 

"Who are you texting?" frågar Harry nyfiket. 

"Kate."

"Is everything alright?"

"Yeah. I just told her I might not come home tonight." säger jag. 

"So you assumed you could just spend the night at my place?" Jag ser oroligt på honom och ser hans flin på läpparna. Vadå? Hade han tänkt skjutsa hem mig senare eller? Jag märker hur jag blir mer och mer nervös. 

"I- I don't know, I just-"
"I'm sorry. Ofourse you can spend your night with me, that's what I wanted." skrattar han och lutar sig snabbt åt sidan och pussar mig på kinden. Jag pustar ut. Lite glad faktiskt att han för en gång skull kunde vara lite busig och skoja med mig och inte alltid vara den allvarliga och seriösa typen. Jag tänker faktiskt, kanske för första gången någonsin, att det här är nog en kille min pappa skulle kunna gilla, bara Harry visar sin goda sida. 

"Harry?"
"Yes, Ana?"

"I know I've already told you about the whole 'you-playing-a-role-thing', but please, try to act nice today infront of my parents. They are very strict and protecting." säger jag. 

"I know, I know. I promise you I will be nice." säger han och flinar åt mig. Jag ser frågandes på honom och undrar varför det där flinet är där. "But what, don't you think I'm always nice?"

Jag fnyser, "Not all the time."
"Well, ofcourse I'll act nice. I want to impress my future mum and dad in law." skrattar han, och även om han kanske verkar oseriös är jag helt säker på att han menar det. Såklart att Harry vill mer än vad jag vill och såklart att han vill ta vår påbörjade vänskap till nästa steg. 

Jag skrattar, "You wish."

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Harry är en mycket speciell man men trots det kan jag inte få nog av honom. Jag tror, helt ärligt, att om jag var i knipa så är Harry definitivt topp tre i de personer jag skulle ringa. Det förvirrar mig hur jag inte vill släppa taget honom från att från början bara vilja rymma från honom. Men det som förvånar mig mest är nog den pirrande känslan i magen jag får varje gång han rör mig...

---

I nästa kapitel kommer Anas föräldrar träffa Harry för första gången. Exciting?