Kapitel 1 - Pilot

 
Jag rycker upp den tröga dörren till stadshotellet. Bakom mig går mina två kollegor som idag, som tur är, är Ben och Matt. Två stiliga ungkarlar som känns mer som bröder än arbetskamrater. Kameran som hänger runt min hals i ett band håller jag hårt mot kroppen - det sista jag vill är att förstöra den och riskera att tvingas betala för skadorna, eller värre - förlora jobbet. Det första min chef sade till mig när han gav mig den dyrbara kameran var; "Ta hand om den som om det vore en nyfödd baby." Och det är precis vad jag har gjort och kommer fortsätta med. Idag är det en lite speciell dag, för idag ska vi nämligen intervjua det populära pojkbandet One Direction. Något jag aldrig trott jag skulle få göra men nu är dagen kommen. Jag gjorde inget smart val att ta på mig klackar imorse, dels för att jag är så väldigt klumpig av mig och dels för att jag faktiskt är lite nervös över intervjun. Även om jag bara ska gå runt i rummet och fota. Huvudsaken att jag inte trillar framför dom det första jag gör när jag kommer in till rummet, för det skulle varit lite pinsamt.
"Are you excited?" frågar Ben och lägger armen om min midja så att han kan dra mig mot honom. Ben håller alltid på med mig och jag vet att han vill vara mer än bara vänner. Det märker jag på sättet han kollar på mig och på sättet han beter sig på när jag är i närheten. Han försöker alltid få min uppmärksamhet och pratar alltid lite extra högt för att jag ska höra, trots att han inte pratar med mig. Jag skulle dock aldrig kunna tänka mig Ben som något mer än en vän. Ben är som en bror för mig. Dock så måste jag medge att det är väldigt sött att han aldrig ger sig, trots att jag väldigt bestämt sagt åt honom att vi är bara vänner och det kommer vi förbli. Så ibland tvingar jag mig själv att låta honom, som nu till exempel, lägga armen runt om min midja. Det får mig att känna mig älskad, för då vet jag att i alla fall någon gör det.
"Very." svarar jag och ler stort. Matt, även han en söt kille på tjugofyra, är lite mer av den virriga typen medan Ben är väldigt noggrann och allvarlig av sig. Trots att Matt är två år äldre än Ben, så skulle man kunna tro att det var Ben som var den äldsta. Matt har aldrig haft någon kärleksaffär med mig och han verkar inte intresserad av mig heller. Faktiskt, så verkar han inte särskilt intresserad av någon tjej alls. Jag har inte direkt frågat honom, för jag vill inte låta otrevlig, men jag har nästan alltid vetat att han är homosexuell.
Vi går längst en korridor inne i hotellet, jag har aldrig varit här inne förr men det är väl kanske inte så konstigt med tanke på att det är det dyraste hotellet i hela London.
"Try not to fall in love with them." säger Ben. Jag tror först att han skämtar men när jag ser hur allvarlig han är låter jag bli att skratta.
"Guys, here it is." säger Matt och pekar på en dörr som vi redan passerat, Ben och jag. Vi vänder raskt om och går mot dörren. Vi ställer oss på led; jag längst fram, eftersom jag är den som måste fota första ögonblicket på killarna. Matt bakom mig och Ben längst bak. Jag knackar försiktigt på dörren och väntar ivrigt på att någon ska öppna, men det gör ingen. Jag tittar upp på Matt och ger honom en förvirrad blick.
"Should I open the door?"
"Do it."
Jag vrider om det guldfärgade handtaget på dörren, håller i kameran med min högra hand och har redan pekfingret redo på avtryckarknappen. Jag puttar upp dörren och får se fem stiliga pojkar sitta i en soffa. Okej, tre av dom sitter ner där det är tänkt att man ska sitta och de andra två sitter uppe på ryggstödet, men det funkar ju också. Killarna reser sig upp och det spricker upp leenden på allas läppar. Samtidigt som jag tar några kort så välkomnar de mig till deras lyxiga svit med varsin kram.
"I'm Niall, nice to meet you." säger då Niall, han från Irland om jag inte minns helt fel. Kvällen innan satt jag nämligen och försökte lära mig ett och annat om dom, eftersom det underlättar en hel del när man intervjuar någon så man vet hur de är som personer. Hans kram är hårt och varm, väldigt bestämt men ändå gullig på något sätt.
"Nice to meet you, I'm Ana." säger jag och ler åt honom efter kramen. Hans tänder är perfekt vita och perfekt raka, jag undrar om han inte har haft tandställning någon gång i hans liv. Men vad vet jag, jag är inte direkt ett så stort fan av dom i alla fall. Visst, jag lyssnar på deras låtar, men det är inte så att jag stalkar dom dag ut och dag in. Nästa pojke som kramar om mig är Zayn, den svarthårige hunken men de obeskrivligt vackra ögonfransarna. Han pussar mig på kinden lite snabbt innan han kramar om mig,
"Zayn." säger han.
"Hi, Ana. Nice to meet you."
Han ler åt mig och går åt sidan för att låta näste man krama om mig, som råkar vara Liam. Jag kramar Liam, jag kramar Louis och till sist kommer den siste utav de fem fram till mig, Harry. En lång och smal figur med vilda lockar och med luggen tillbaka dragen.
"Oh my god, do you all have to be so tall?" skrattar jag och slänger armarna runt om hans axlar. Det är svårt att nå upp, trots med mina klackar, men det underlättar när han börjar sig ner i bit.
"You're just short, Ana." retas Matt, men jag ignorerar honom.
"I'm Harry." säger Harry med en mörk och krasslig röst.
"Hi." hälsar jag tillbaka. Till skillnad från alla andras kramar, som var väldigt vänliga och bestämda, så är Harrys kram något annat. Det är mjuk, och försiktigt. Hans händer stryks upp och ner några snabba gånger längst min rygg innan jag går bakåt ett steg och ler upp mot honom.
"Nice to meet you." säger jag artigt och vänder sedan på klacken och med försiktiga steg går jag till soffan och slår mig ner bredvid Ben.
Killarna sätter sig i den trånga soffan och flyttar deras blickar från mig, till Ben, till Matt.
"So, boys..." börjar Matt och trycker igång speldosan som spelar in allt vi kommer säga de kommande trettio minutrarna. "Is it good to be back in the UK?" Matt hade gjort lite research dagen innan precis som mig och berättade att de just kommit hem efter en liten resa till Paris.
"It's really good." börjar Niall och harklar sig lite. "Paris is a beautiful place but it's always good to be back home."
"And how was Paris?"
"It was really beautiful as Niall said." säger Liam. "We met a lot of fans there which is always great." Jag knäpper några bilder på dem medan de sitter och samtalar med mina kollegor. Ingen utav dom verkar bry sig och ingen kollar in i kameran, vilket är bra, för det har de tid för senare när det är dags för gruppfoto.
 
 
Intervjun flyter på bra, jag säger inte så mycket och sitter mest där och lyssnar, tar lite kort då och då men är mest fascinerad över deras historia. Hur långt de har kommit på så kort tid. Jag försöker även lista ut killarnas personligheter med hjälp av deras kroppsspråk, deras utseende och med hjälp av vad de säger. Det är mest Niall och Liam som svarar på frågorna och resten av killarna instämmer oftast på vad de säger. Harry sitter dock väldigt tyst under hela intervjun och jag sitter länge och tittar på honom. Jag har lätt att se känslor på folk och om jag går efter mina egna erfarenheter så ser jag att något har hänt.
"How old are you guys?" börjar Matt. "Who's the oldest?"
Louis sträcker stolt upp sin hand och ler ett stort leende. "I am. I'm 21."
"And what about you guys?" Matt flyttar blicken runt på resten av killarna.
"I'm 20." säger Zayn.
"I turn 20 this summer." säger Liam och Niall berättar att även han fyller 20 fast till hösten.
"And I've heard you're the youngest, Harry?" säger Matt på ett frågande sätt.
Harry nickar instämmande,"I'm 19."
Ben lägger handen på mitt lår och skrattar, "Sorry girl, you're too young to date them." Typiskt Ben. Såhär gör han alltid. Killarna börjar fnittra och jag känner hur jag blir röd om kinderna.
"How old are you then?" frågar Niall.
"I'm 19." svarar jag med ett svagt leende och lägger det ben Ben håller handen på över det andra så att han tvingas släppa taget. Ibland kan det bli lite jobbigt när han håller på allt för mycket, speciellt inför folk.
"Then she's not too young for us," skrattar Niall, "atleast not for Harry." flinar han och tittar upp mot Harry som hade suttit med blicken ner i hans knä ett tag nu. Våra blickar möts. Jag, fortfarande röd som en tomat i ansiktet och mest troligt ännu rödare nu, och han, med en förvirrad blick men ett snett leende på läpparna som jag inte riktigt kan läsa av.
"Speaking of dating, who's single?" säger Matt högt och tydligt för att bryta den lilla tystnaden, men trots det, håller Harry kvar blicken på mig, och jag på honom, i alla fall ett litet tag innan jag tillslut måste titta bort. Men trots att jag tittar bort känner jag fortfarande hur hans blick är fast på mig.
"We have girlfriends." säger Louis och gör en gest med handen på honom, Liam och Zayn.
"I'm single." säger Niall och ler, och han verkar inte ha något problem med det heller. Han är väl kanske som mig, stolt och singel. 
"And Harry, what about you?"
Jag sneglar på Harry, hans blick är kvar på mig och när våra blickar möts igen så spänner jag min blick så han äntligen förstår att han ska sluta upp med vad han än håller på med.
Harry skakar på huvudet, liksom för att skaka bort tankarna, och kommer tillbaka till verkligheten igen. "Yeah, I'm single." flinar han och tittar på Matt.
"But, there is a girl, right?"
Harry flinar fortfarande men skakar på huvudet och ser ner i hans knä för ett ögonblick. "I don't have girlfriends, I'm not that kind of guy." säger han och rycker på axlarna. Jag rycker till och tittar förvånat på honom. Han? Inga flickvänner? Harry Styles? Det förvånade mig verkligen. 
 
 
När alla frågor är slut, ger Matt mig en blick för att visa att det är min tur nu. 
"Alright," säger jag och slår ihop händerna innan jag reser mig upp från soffan. "First of all I'm gonna take a few group photos and then on every single one of you." Jag ställer mig framför den soffa vi suttit i så att bilderna ska komma rakt mot pojkarna. Jag för kameran mot ögat och ser till så att allt kommer med på bilden. Killarna sträcker på sig och ler åt kameran. Jag knäpper några bilder, kanske ett tiotal, samtidigt som jag går runt omkring fast i egentligen samma område, för att testa lite olika vinklar. 
"You don't have to be so... still." skrattar jag, och det verkar killarna inte ha något emot över. Harry och Niall, som tidigare satt på soffans ryggstöd, hoppar ner i knät på de stackarna i soffan och lägger sig över dom med en snygg pose. Jag skrattar medan jag knäpper ännu några bilder. 
"Good job guys." skrattar jag och låter kameran hänga längst min hals igen. "I think that's it. Niall, would you like to start?" frågar jag.
Niall rycker till och ser lite generat på mig, "With what?"
Jag skrattar igen, "I'm going to take photos of you." säger jag som om det inte vore uppenbart. Han slår sig själv i pannan och fnissar innan han kommer mot mig och frågar vart han ska stå. Jag visar med handen och han ställer sig framför den vita väggen och ler, samtidigt som jag lyfter upp kameran och knäpper några närbilder på honom.
"Great. Next." ropar jag med kameran fortfarande redo framför ansiktet på mig. Niall går iväg och nästa person som står framför mig är Liam. Han ler, jag fotar honom, jag ropar på nästa. Louis kommer fram; han ler, jag fotar, jag ropar på nästa. Zayn kommer fram; han ler, jag fotar, jag ropar på nästa. 
"And last but not least..." säger jag när Harry ställer sig framför mig. "Now, let me see your great smile." säger jag, så som jag brukar säga om jag fotar små barn som inte vill visa sina leenden. 
Harry flinar, "You think I have a great smile?" 
Irriterad suckar jag men jag kan inte låta bli att le åt den märkliga pojken framför mig. "Just smile, okay?" Han gör som jag säger och visar sina vita, perfekta tänder. Han har gulliga skrattgropar och en betydligt större än den andra på sin vänstra kind. Jag har alltid haft någon slags kärlek för skrattgropar, jag tycker det är så oerhört sött.
"Great, thank you Harry." ler jag och låter kameran vila längst mitt bröst.
"No problem...?"
"Ana."
Han ler, "Ana. That's a cute name."
Jag känner hur mina kinder hettar till. Jag vänder mig om mot mitt team och höjer axlarna. 
"That's it." säger jag och Matt och Ben nickar. 
"Thank you so much guys." Matt slår ihop näven med Niall och Ben klappar till Louis på axeln. Jag står kvar på samma ställe och Harry står bakom mig. Jag ser honom inte men jag känner hur nära han står mig. 
"Can I just ask you why you're staying at a hotel and not in your apartment?" Ben tittar runt på killarna och väntar otåligt på ett svar.
"They are renovating our home, hopefully we will get back to our apartment next month." säger Louis. 
"Oh, I see. So you're staying here until then?"
"Exactly."
"Wow, it must be hard to stay at a hotel for se long." säger Matt imponerat och spärrar upp ögonen. 
"It's not that hard actually." säger Louis. "Except for the fans. They know this is where we're staying, which can be hard for the rest of the guests."
Jag kan inte ens tänka mig hur svårt det måste vara för dom ibland att kunna leva sitt vanliga liv. Jag antar att det här är deras vanliga liv från och med nu. Att tvingas bli förföljd av fans, att tvingas göra intervjuer, plåtningar, spelningar. Men de tycker om vad de gör, och det är nog det som håller som kvar. Det finns ingen chans att de skulle gå med på allt detta om dom inte tycker om deras jobb.
"Okay boys, that's it." säger Matt och går mot dörren med Ben i hälarna. Jag tar ett steg framåt men hindras från att fortsätta när min hand fångas upp av personen bakom mig. Harry. Jag vänder mig förvirrat om och tittar frågande på honom. Han böjer sig ner mot mitt öra och jag känner hans lugna andning mot nacken. Det pirrar till i min mage. 
"I want to meet you again, soon." viskar han och placerar en kyss strax nedanför mitt öra, innan han ställer sig raklång igen och ser på mig med en intensiv blick. Jag sväljer bort klumpen som hade hunnit samla sig i min hals och nickar försiktigt. Jag gör ett nytt försök att gå mot dörren och denna gång blir jag inte stoppad. Vi lämnar hotellrummet efter ett sista hejdå till pojkarna och dörren stängs igen. Med en förvirring i mitt huvud, lämnar vi hotellet under tystnad. 
Första kapitlet! Det kommer ta ett tag för er att lära känna de nya karaktärerna, men jag hoppas att ni kommer gilla den här novellen. Den kommer ju som sagt bli lite annorlunda, men jag tror den kommer bli bra. Det går inte att döma så mycket bara av ett kapitel, men vad tycker ni hittills? Tror ni det kommer bli bra?
Nu kör vi, Two different worlds.
Kommentera.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: