Previous: Jag läser på baksidan på varje film och ställer tillbaka tre filmer som inte verkar lika intressanta som de två kvarstående. Den ena är The Lucky One med både min och Kates favorit - Zac Efron. Och den andra filmen är Letters to Juliet. Båda filmerna är obekanta och jag antar att Kate inte heller har sett dom. Jag står en stund och funderar, beslutsångest.

"Mr Styles, how wonderful to see you again." Jag försöker spela cool men på ett ironiskt sätt. Jag menar, Mr Styles? Pfft. Sen när började jag kalla folk för deras efternamn om jag inte ska skoja med Kate?

"Hello, Ana." säger han med fortfarande samma mörka och mystiska röst. Han är klädd i samma kläder som tidigare förutom den blå mössan som tillkommit och täckt det mesta av hans hår, även om några lockar har hittat sin väg ut. Ska jag vara ärlig så passar den mössan perfekt på honom, men jag föredrar nog hellre att se honom utan, jag gillar pojkar med lockigt hår. Inte för att jag kan påstå att jag gillar honom. Jag gillar hans hår och inget annar. Punkt. 

"Have you looked at the pictures yet?"

Jag nickar, "I did that right when we got back to the office."
"So, how did we look?"

Jag fnissar, "Very handsome." Han spricker upp i ett leende och skrattar tyst för sig själv. Vad hade han förväntat mig att svara? Att bilderna var fula?

"Your hair is wet." säger han. Han lyfter försiktigt handen mot en blöt hårslinga som fallit framför mitt ansikte. Han snurrar den runt fingret några varv innan han tillslut stryker den bakom mitt öra. Han har samma ansiktsuttryck hela tiden och han släpper mig aldrig med blicken. Jag har svårt att läsa av honom, det brukar jag inte ha på andra männskor men det må jag säga, Harry är en väldigt svår människa. Det där lilla flinet gör mig förvirrad och hans mystiska röst och plötsliga beröringar gör mig... rädd. Det är som om han suger ur all min koncentration och jag blir alldeles borta varje gång han rör vid mig, eller ens kollar på mig.

"Yeah..." börjar jag och backar undan ett steg när jag märker hur nära han kommit. "How long have you been in here? The rain is pouring down." säger jag lite som ett skämt och hoppas att han ska skratta med mig, men det gör han inte. Hans flin växer en aning på hans läpparna men han skrattar inte, han gör inte något ljud överhuvudtaget.

"Oh Ana," börjar han och ser för ett ögonblick ner i marken men möter sedan min blick med ett snett leende på hans perfekta läppar. "You're so innocent. It's cute." Än en gång blir jag som fångad av hans blick och det känns nästan omöjligt att ta sig ut från hans fälla. Varje gång våra blickar möts blir jag som fångad. Det är inte förrän nu som jag märker hur fina ögon han har. Gröna och vackra, och så... Nej. Nej. Nej. 

"So um, the left one you said." Jag skakar än en gång av mig alla tankar och håller fram den film som jag håller i min vänstra hand, The Lucky One, för att byta samtalsämne. För jag kommer inte på något att svara på hans... komplimang?

"Yes, it's a great movie."

"I'm surprised I haven't seen it yet. Zac Efron is my favourite actor ever."

"Isn't he like every girls favourite?" fnyser han.

Jag rycker på axlarna, "Maybe. He's hot." 

Han himlar med ögonen.

"Are you gonna watch it tonight?"
"Yes."

"Alone?" 

"No." svarar jag kort och drygt. Hans frågor börjar gå mig på nerverna och jag säger det igen - han är en konstig och svår människa.

"With your boyfriend?" Hans ögon smalnar en aning. Jag ser in i dom, för det är mer eller mindre omöjligt att låta bli, men när jag sedan känner hur jag mer och mer tappar förståndet tittar jag ner i marken för att slippa tappa fokus. Han ska inte vinna så lätt över mig. Han kan inte kontrollera, säger jag till mig själv.

"No." 

"Do you have a boyfriend?"

"No." svarar jag svagt. Jag känner hur hans hand placeras under min haka och han lyfter upp den så att jag tvingas se in i dom där distraherande, gröna ögonen ännu en gång. Hans ansikte är knappt en decimeter från mitt. Hans läppar är särade och jag känner hans andedräkt i mitt ansikte. Jag har slutat andas. 

"Good." viskar han, innan han lutar sig fram den sista biten och placerar en lätt kyss rakt på mina stumma läppar. Han lutar sig sedan tillbaka, ler ett svagt leende innan lämnar mig stående men fingrarna mot min mun där hans läppar just varit. Jag andas ut. Vad i helvete var det som just hände?

 

 

Jag kan knappt gå rakt när jag kommer hem till lägenheten igen med film och godis i famnen. Mina tankar är endast på vad som hände för tio minuter sedan, då en mer eller mindre främmande pojke kysste mig på munnen. Jag är förvirrad. Så förvirrad. Jag sparkar av mig skorna, just nu är jag alldeles för chockad för att ens orka ställa dom fint bland mina andra par. Jag går in till vardagsrummet och ställer ner påsen med Skittles på bordet och filmen matar jag in i dvd spelaren. 

"Kate?" ropar jag. 

"Yeah?" Hennes röst låter att komma från hennes sovrum vilket tyder på att hon snart är klar. Jag svarar inte, jag väntar hellre tills hon kommer hit så att jag slipper skrika den märkliga händelsen på kiosken över hela lägenheten. "What is it?" ropar hon irriterat.

"Are you ready?" Jag hinner knappt blinka innan hon står i vardagsrummet med håret i en handduk uppe på huvudet och klädd i den rosa mjukisdressen jag lade fram åt henne. 

"Almost done. What is it?" 

Jag tar ett djupt andetag. "I just got kissed." 

Kates ögon fördubblas till storleken och hennes haka faller mot golvet. Jag är osäker på hur hon ska reagera, men jag är säker på att hon kommer fråga en massa frågor. Det gör hon alltid. Hon stirrar på mig med de stora ögonen.

"WHAT?" utbrister hon och nästan flyger på mig för att krama om mig. "Who kissed you? And when? Where?"

Jag skrattar, "You're never gonna believe me." 

"Come on, tell me." ber hon och drar med mig till soffan där hon sätter sig mittemot mig med benen korsade över varandra. Hon är ivrig på att få veta svaret. 

"Okay," säger jag och skrattar tyst för mig själv för jag känner på mig att det kommer låta dumt. "it was Harry. Harry Styles." 

"As in Harry Styles from One Direction?" 

Jag nickar, och innan jag vet ordet av brister Kate ut i ett högljutt skratt. Jag visste att hon inte skulle tro mig. Hon skrattar länge, tar sig om magen och försöker till sist lugna ner sig lite innan hon lägger händerna på mina axlar, lägger huvudet på sned och tittar allvarligt på mig.

"Seriously, tell me."
"I'm telling you the truth. Harry Styles kissed me. I interviewed him and his bandmates this morning, then we met a the store when I was picking out a movie and he just... kissed me."
"Just like that?"
"No." skrattar jag. "He asked me a lot of questions, like... if I had a boyfriend, and when I said no, he replied 'Good' and then he kissed me. What does that mean? Like, who even does that?"
"He likes you." utbrister Kate och kramar om mig hårt igen. "I can't believe Harry Styles likes my dear Annabelle." Jag lossar på hennes grepp och puttar löst bort henne från mig. Vadå gillar mig? Vad betyder ens det? Jag är inte så värst bra med killar och deras tänk. Vilket dock Kate är en expert på.

"I don't know what you mean. And don't call me Annabelle. You know I don't like it." muttrar jag och lägger armarna buttert i kors.

"But it is your name." Kate höjer ögonbrynen och försöker än en gång reta upp mig genom att dra upp mitt fullständiga namn. Ett namn som knappt någon använder när de pratar med mig med tanke på att jag från barnsben sagt att mitt namn är Ana, inte Annabelle. Nu för tiden är det bara mina föräldrar som kallar mig Annabelle när de vill prata allvar med mig om något. Vilket inte är så ofta. Hon vet mycket väl att om hon vill få mig sur ska hon kalla mig med riktiga namn.  

"Whatever. Back to serious. Why did he kiss me Kate? I'm so confused."
"Beause he likes you. Do you want me to tell you again? He likes you. Harry likes you." säger hon med starka ord och en allvarlig blick. "Oh my god," hon tittar ner i sitt knä och det växer ett stort leende på hennes läppar, "he actually likes you. Oh my god, Ana. This is perfect. You can start dating him, and then you can fall in love, and you can get perfect children and-"
"Stop it, Kate." skriker jag och mosar hennes ansikte med en kudde. "I don't even like him."
"That's because you don't know him. Come on, you should call him and ask him out for dinner."
"No." säger jag bestämt. 

Kate plutar med underläppen, "Why not?"
"Because he seems so... weird. Like, when we interviewed him he was in his own little bubble all the time. All he does is smirks and kiss girls he barly knows. I don't want that kind of boyfriend."

"Oh come on, you don't know anything about him. He obviously kissed you because he likes you and he obviously acted strange because you were there. Give it a try, Ana." Kate verkar vilja det här mer än jag. Men jag står fast kvar med mitt beslut. Nej. Jag tänker inte dejta en märklig kille som jag inte förstår mig på, som bara flinar hela tiden och som kysser tjejer han bara träffat en gång tidigare. Jag är inte uppfostrat på det sättet och i min familj rankas det som dåligt. Och jag tror inte heller mina föräldrar skulle bli så värst glada om jag tog hem en så underlig pojke som Harry hem till oss för att presentera dom för varandra. Även om mina föräldrar verkligen skulle bli glada om jag också kunde hitta en för mig, med tanke på att alla mina äldre syskon redan funnit deras kärlekar, men jag måste leta efter min kärlek när den obviously inte är Harry Styles i alla fall. 

"No, no, and for the last time - no." 

Kate suckar, "Yeah yeah, let's watch the movie."

"Let me just get my phone." säger jag och går till hallen och gräver med handen i min jackficka, klämmer åt föremålet och drar upp handen ur fickan. Det är dock inte bara min mobil jag fångar upp och jag stirrar med stora ögon på lappen med det okända mobilnumret på. Mina tankar åker genast på den person som jag egentligen önskar minst att numret tillhör. Men det får mig ändå inte att tro att det inte skulle vara han. För vem annars skulle det vara? Lappen kom dit idag och han är den enda personen jag träffat förutom mina arbetskamrater. Men varför skulle det vara någon av dom som lagt deras mobilnummer i min ficka?

 

Jag går tillbaka till vardagsrummet, fortfarande stirrandes på lappen med numret på. Jag stannar upp och tittar på Kate som ger mig en förvirrad blick. 

"What's wrong?" frågar hon. 

"I-I think he put his number in my pocket." stammar jag fram och flyttar blicken från lappen till Kate.

"WHAT?" Kate skriker ut samma ord som hon gjorde när jag berättade att jag blivit kysst och hon sätter sig upp i soffan och drar åt sig lappen. "Oh my god, now I'm totally sure he likes you."
"You've already told me he likes me and I'd like you to stop with that, Miss Montgomery." skrattar jag men Kate skrattar inte med mig, hon stirrar med ett glatt ansikte på lappen istället. 

"What are you waiting for? Call him." Hon räcker fram lappen åt mig med ett ivrigt leende, men jag tar inte emot den. 

"No way. I don't want to see him again." säger jag bestämt. 

"What if he comes after you then and beggs you to go out with him?" Kate höjer ögonbrynet åt mig och jag suckar ut högt innan jag vänder mig om för att gå mot badrummet. 

"That's not gonna happen. Besides, he doesn't even have my number." hinner jag precis säga klart innan dörren till badrummet stängs igen.

Jag sköljer händerna efter mitt toalettbesök och går sedan tillbaka till vardagsrummet där Kate sitter alldeles tyst och väntar på mig. Jag ser på henne och märker hennes fnittriga ansikte. Vad har hon nu gjort? Jag ser sedan hur min mobil ligger på en annan plats på bordet än var jag lämnade den. Jag andas in och spänner blicken mot henne. 

"Oh. No. You. Didn't." säger jag med små pauser mellan varje ord. Kate brister ut i ett högt fnitter och jag slänger mig mot mobilen och låser snabbt upp den. Jag vill inte tro på att hon har gjort det, men Kates fnitter får mig att tro det i alla fall. Mitt hjärta dunkar fort i bröstet och jag försöker desperat hitta någon som helst konstighet på min mobil. Hennes konstanta fnitter avslöjar att hon har gjort något hon inte borde. Jag hinner knappt klicka mig in på något förrän ett sms kommer upp på skärmen och jag stelnar till. Jag ser nu vad hon har gjort, och jag blir inte glad över det. Jävla Kate.

---

Kommentera.