Efter en lång bussresa är jag framme vid skolan igen efter bara ett par timmars åkande. Klockan är nästan nio på kvällen så det ska bli skönt att få ta en varm dusch och sedan gå och lägga mig. Jag undrar om Christina är kvar eller om hon har åkt bort över lovet. Dum som jag är hann jag aldrig frågat henne. Om det var tyst på campus förut så är det dött nu. Jag antar att alla har åkt hem över lovet, de flesta i alla fall. Jag är då glad att Dylan är kvar, då har jag i alla fall någon att vara med hela veckan. Harry kommer jag väl inte heller slippa, men jag vet inte om jag ska vara glad eller arg över det.

När jag anländer till rummet står det tomt. Christinas saker är borta. Jaha, då blir det väl bara jag och detta rum den kommande veckan antar jag. Om jag ska vara ärlig kommer jag sakna hennes snarkningar, hennes hemska väckarklocka och bara hennes härliga prat om kvällarna. Jag packar upp mina saker igen och lägger ner de få kläder jag tagit med mig hemifrån i byrålådan som börjar bli full. Jag måste dock ha nya kläder för vintern, kanske jag borde åka in till centrum för att shoppa någon dag under lovet. Jag packar min badväska med handduk, shampoo, balsam, tvål och rena kläder. En dusch är precis vad jag behöver just nu. Jag lämnar rummet och går som vanligt genom den nu mera döda korridoren. Lite längre bort möts jag av tre killar, tre väl igenkända killar.

”Lauren? What are you doing here?” Dylans förvånade men samtidigt glada röst får mig redan på bra humor. Jag går lite fortare fram och möter honom, Zayn och Liam. Jag kramar om Dylan hårt, på senaste tiden har jag börjat inse vilka mina äkta vänner är och jag ska verkligen inte snåla med att visa hur mycket dom betyder för mig. Jag ska inte göra samma misstag som jag gjorde med Alex.

”Woah, is everything alright?” frågar Dylan mig, kanske lite förvånad över kramen.

”Yeah, I’m just… glad to see you.”

“We met yesterday before you left.” skrattar han och får sina vänner att skratta med honom. Zayn och Liam har jag inte haft riktigt tid att lära känna än, vi har pratat några gånger då Dylan varit med men jag har aldrig riktigt haft en lång konversation med någon av dem. Men de ser båda väldigt trevliga ut och från den korta tid jag träffat dom verkar dom trevliga också.

”I’m gonna ask you again – why are you here?”

“Problems at home.” svarar jag och rycker på axlarna.

”Are you okay?”

”I’m getting there.”

”So you’re staying here the whole break?” frågar han glatt.

“That was my plan, yes.”

“Yay!” utbrister han och kramar om mig igen, jag skrattar. “Then you can come to the Halloween party on Friday!”

“We’ll see.” svarar jag kort. Jag är inte på festhumör direkt, men jag ska tänka på saken.

 ”Do you wanna join us to the lounge? We’re gonna watch a movie.”

”I would love to, but I’m going to take a shower and then head to sleep. I’m exhausted.” förklarar jag. Vi kramas hejdå och våra vägar skiljs åt.

Duscharna är tomma. Inte en människa befinner sig i omklädningsrummen och inte vid toaletterna heller. Flickornas badrum är uppdelat i tre olika rum, ett där det finns duschar inklusive omklädningsrum, ett till där det finns toaletter inklusive handfat och ett tredje rum endast bestående av tvättfat och speglar. Men alla rum är tomma. Tystnaden skrämmer mig faktiskt om jag ska vara ärlig, jag hade hellre velat ha en radio spelandes i bakgrunden. Jag hänger min badväska på en krog och klär av mig mina kläder. Mina bara fötter ställs på det kalla golvet. Jag går ini ett duschstall och slår igång kranen. Det varma vattnet träffar min hud och jag får rysningar genom hela kroppen. Det bästa jag vet är att duscha i ett kokhett vatten när man i vanliga fall alltid brukar vara stenfrusen. Jag sköljer genom mitt hår med både shampoo och balsam, och tvålar in min kropp med en tvål som luktar vanilj – min favorit. Eftersom jag duschar gratis här, till skillnad från hemma, kan jag lite gärna passa på att stå kvar lite längre, det är ju ändå så skönt. Jag skulle kunna duscha i timmar om jag hade chansen.

Duns.

Jag vrider snabbt av kranen. Vad var det där? Jag står blixtstilla och försöker lyssna efter fler ljud men vattnet som droppar från både mitt hår och kropp gör det svårt att höra. Jag tar ner handduken från jag hängt över ena väggen av duschstallet och virar den runt min kropp. Jag visste att jag inte skulle gått hit och duscha under loven, vem vet vilka som kan vara här inne då, vilken kille som helst kan smyga sig in hit utan att bli upptäckt. Jag går med försiktiga steg ut till omklädningsrummet och ser mig omkring, och pustar ut när jag ser en blond tjej just på väg att klä av sig för en dusch. Tur, då är jag inte ensam i alla fall. Jag har inte sett tjejen förut, hon ser ut att vara en förstaårselev precis som jag, så jag ger henne ett litet hej innan hon försvinner in till en utav duscharna. Jag klär på mig mina mjukisbyxor och ett vitt linne som går ner otroligt mycket längst sidan av kroppen, men vad gör det när jag ändå har bh på mig. Till sist tar jag på mig ett par tjocksockar som förhoppningsvis kommer hålla mina fötter varma. Jag har alltid haft en väldigt dålig blodcirkulation vilket leder till att fryser mest hela tiden och mina fingrar och fötter brukar bli helt lila.

Ut från duschrummet går jag längst korridoren och vidare till mitt rum. Jag vrider om nyckeln i låset men när jag rycker i handtaget är det låst. Glömde jag verkligen att låsa dörren innan jag for? Jag vrider om nyckeln åt andra hållet och får så en trevlig överraskning när jag ser någon ligga i min säng.

 

 

”Harry? What are you doing here?”

“I was just going to ask you the same.” säger han och sätter sig upp med ryggen mot väggen. ”I thought you were going home over the break.”

“I was.” förklarar jag medan jag packar upp min väska och sätter mig på sängen bredvid honom.
”Then why are you here?”

Jag ser bilden på mig och Alex som står på nattduksbordet som det gjort enda sedan jag kom hit. Jag suckar, tar tag i fotot och lägger det i den understa lådan.

”Oh…” säger Harry och jag antar att han förstod av min gest. ”Is it my fault?”

Jag lutar mig tillbaka igen mot väggen och suckar. ”I honestly don’t know. But I don’t think so. You’re not the reason why he cheated on me. I guess it’s kind of my fault, I didn’t gave him the-“
“Wait, wait, wait. Hold up.” avbryter han mig. “He cheated on you?”

“Mhm.”

“What a dickhead.” säger Harry alldeles äcklad i rösten.

”That’s what I said to him when I found out.”

“How did you find out?” frågar han försiktigt.

Jag skrattar av tanken faktiskt, “I found a pair of panties in his drawer that wasn’t mine.”

“Why are you laughing?” frågar han förvirrat men kan nästan inte hålla sig heller.

”Because I was so stupid for believing him all the time. He’s a dickhead and I can’t believe I wasted one and a half year on him. I bet he had sex with that girl and that just disgusts me because we both said we would wait for each other until we were ready and I can’t believe I ever loved him. I shouldn’t known he was a jerk.”

“Wait…” säger Harry och avbryter mig igen. “You had been together for one and a half year and you didn’t have sex?”

Jag blir lite nervös av hans fråga, jag föredrar att hålla mitt privatliv privat. Och jag vet att han kommer döma mig för detta, att jag inte haft sex med pojken jag spenderat tillsammans med i ett och ett halvt år.

”Um… I just didn’t think I was ready. Not with him.”
“Why?” frågar han förvirrat.

“Because it didn’t felt right. Every touch just made me… I don’t know… uncomfortable.”

“And you didn’t break up with him?”
“No, I loved him too much for that.” säger jag. Men jag börjar nu i efterhand inse att jag kanske inte älskade Alex på det sättet. Han var mer som en bror för mig, och på det sättet älskade jag honom.

”You’re very confusing.” säger han tyst och lägger sig ner på sängen istället, med hans ben över mina. Kanske att jag förvirrar honom lika mycket som han förvirrar mig.

”Remember when we slept on the couch?” frågar han. Var han möjligtvis tvungen att ta upp det? Det var ju den händelsen som orsakade mig många timmars tänkande och ångest för.

”Yes.”

”I didn’t have a nightmare.” ler han.

Jag ser på honom och ler tillbaka, ”I told you it would work.”

”But that’s because I had one earlier that night, and maybe you can’t have two nightmares in a row…” säger han.

Jag rycker på axlarna, “I don’t know. At least you got some sleep that night.”

“I was nice actually.” säger han försiktigt. “It was the first time I slept next to someone else.”

“Well I’m honored.”  säger jag och han skrattar med mig. ”Do you want to try again?”
“What?” han ser förvirrat på mig.

”Sleep together? Maybe you won’t have any nightmares at all?”

“I- I don’t know.”
“And I promise you, if you have a nightmare, I won’t laugh at you and you don’t have to feel pathetic. I know how it is.”

“Lauren… I don’t know.”
“We can always try? Since I’ll be sleeping in here alone anyways we can try tonight?” Vad håller jag på mig? Min pojkvän har just varit otrogen och nu pushar jag mer eller mindre en annan kille att sova med mig. Men jag gör det bara för hans skull, och inte för min egen.

”You want to sleep here, in this tiny bed, with me?” Han rynkar ögonbrynen och skrattar. ”We wouldn’t fit in it.”

”Yes we would.” säger jag och lägger mig ner bredvid honom, det finns gott om plats. ”See.”

Soffan vi lyckades rymmas på är säkert hälften så smal som min säng.

”You won’t give up, won’t you?”

“Probably not.” skrattar jag.

Han suckar och blir tyst ett tag, han ser ut att tänka. Men tar tillslut efter andan,

”Fine then.”