Jag vaknar upp från min tupplur, Christina ligger kvar på sin säng. Den starka lampan ovanför hennes säng är tänd och ändå har hon lyckats somna. Otroligt. Jag reser mig upp från min säng, sträcker lite på mig funderar om jag kanske ska gå en runda runt campus så att jag hittar ännu lättare imorgon då mina kurser börjar. Jag måste hinna äta middag också... Åh gud, det här med planering har jag alltid varit bra på men nu har jag inte planerat in något vilket bara leder till stress och ångest för min egen del. Jag får väl hoppas att jag hittar någon slags fungerande rutin när skolan börjar och jag kanske börjat känna mig som hemma här.

Jag tittar på klockan. Bra, den är bara 3. Jag går mot dörren och- Jag stannar till. Jag tittar på min klocka igen. Mycket riktigt, den är 3. 3 på natten. Hur korkad kan man vara? Jag slår mig i huvudet. Min så kallade tupplur varade visst längre än jag trodde. Vad ska jag göra nu? Jag suckar högt, håller händerna mot mig ansikte igen och känner bara för att skrika, men jag vill inte väcka Christina. Inte en chans att jag kommer somna om igen. Jaja, tänker jag för mig själv, jag kan väl lika gärna gå och duscha nu, så slipper jag göra det imorgon, tja... idag på morgonen istället. Jag tar fram min badväska mamma gav mig innan jag skulle flytta hit. Jag lägger i en handduk, tvål, shampoo och balsam. Sedan smyger jag tyst och försiktigt ut från rummet, jag lyckas vara tyst nog för att inte väcka Christina och jag stänger tyst igen dörren. Som jag hör går i lås. Åh, det är en sån dörr. Jag känner i min jeansficka efter nyckeln, jag pustar ut då jag märker att jag kom ihåg den. Jag traskar sedan genom korridoren, jag följer skyltarna som hänger i taken efter badrummen. Jag passerar ett par rum med soffor, bord och stolar, en tv och en hylla med vad jag uppfattar är spel i alla olika former. Jag antar att det är något slags sällskapsrum för oss elever. Det sitter en tjej och en kille i ett utav sällskapsrummen, de sitter tätt intill varandra i en soffa och jag undrar för mig själv vad i hela friden gör de vakna vid den här tiden. Fast dom undrar väl säkert samma sak när de ser mig. Jag kommer slutligen fram till badrummen och går mot den dörr där märket för tjejer sitter på dörren. Dörren för killarnas, som är just bredvid, öppnas just när jag kommer fram till min dörr vilket resulterar att jag nästan får dörren på mig, vilket sedan leder till att jag hoppar till. 

"Oops, sorry." säger personen som nästan mosat mig me dörren och skrattar ett krasslig skratt. Jag tar inte hans ursäkt på allvar så jag svarar inte heller utan går direkt in till tjejernas. Great. Den där killen fick mig genast på dåligt humör, att folk inte kan visa lite respekt eller i alla fall medkänsla. 

Det är tomt i badrummet, vilket jag kanske inte borde förvåna mig över när klockan som sagt är mitt i natten. Jag ställer min badväska på en bänk och klär av mig mina kläder. Jag tar med min alla dusch saker och väljer den närmsta duschen. Duscharna är fräscha, de har draperier vilket jag är väldigt tacksam över och det är inte mögel i väggarna till skillnad från min gamla skola. Jag slår på kranen och låter vattnet värmas upp innan jag sköljer av mig. Jag tvättar noggrant igenom mitt hår och sköljer ut det lika noga. Jag står kvar ett tag under det varma vattnet, jag frågar mig flera gånger varför jag står här klockan 3 på natten och duschar, när min första dag på min nya skola börjar om bara sex timmar. Tillslut måste jag stänga av duschen, jag kan ju inte stanna kvar där hela natten, jag måste se till att få lite mer sömn också även om det kanske kommer vara omöjligt, det vet jag inte än. Jag tar min handduk och torkar min kropp innan jag virar den runt mitt hår och klär snabbt på mig dom kläderna jag tog med mig till duschen. Underkläder förstår, och ett par mjukisbyxor och ett vitt linne. Mitt hår kommer ändå inte hinna torka så jag rufsar bara till det ett tag med handduken innan jag packar ner alla mina saker i badväskan igen och går ut från duschrummet. Det är knäpptyst i hela byggnaden känns det som. Mina fotsteg är det enda som låter, och jag försöker gå någorlunda försiktigt för att inte väcka de sovande eleverna i varje rum. Jag passerar sällskapsrum efter sällskapsrum men alla är tomma. Men vad hade jag förväntat mig? Tjejen och killen som tidigare suttit här har gått iväg, mest troligt till deras rum för att sova. Skolan börjar ju för alla imorgon. Jag passerar ännu ett sällskapsrum, det närmast mitt rum, och min blick fastnar på en kille som sitter i en soffa helt ensam. Jag är dålig på ansikten men tycks känna igen honom. Om jag är inte är helt fel ute, så är det en av Christinas kompisar. Jag tänker snabbt efter ifall jag ska säga något eller bara passera. Jag gillar inte något utav förslagen men jag bestämmer mig för att säga något, det kanske bli mindre pinsamt än att känna hans brännande blick i ryggen när jag går iväg. Jag saknar in, går mot soffan men stannar ett par meter bort från den. Han ser upp på mig, hans ögon är trötta, trots det kämpar han ändå fram ett leende. 

"Do you mind me asking why you're sitting here all by yourself in the middle of the night?" 

Han rycker på axlarna, "Don't feel like sleeping. You on the other hand... You just came out from the shower and it's 3.30. Why?" 

Jag orkar inte ens berätta hur jag hamnade i denna situation. "I couldn't sleep."
"That makes to of us." mumlar han.

"So the reason you're sitting here is because you couldn't sleep?" frågar jag. Herregud, varför frågar jag alltid en massa frågor?
"Yeah..." mumlar han, som om det vore något att skämmas över. 

"Do you mind if I sit?" frågar jag och går lite närmre soffan. Han ser förvånat upp på mig och rynkar på ögonbrynen.

"Sure." säger han tillslut och hoppar lite åt sidan så att jag också far plats i soffan byggd för två. Jag har ingen aning om varför jag ens frågade, jag borde bara gå tillbaka till mitt rum och lägga mig, men jag kan se i den här killens ögon att något inte står rätt till. Och varför skulle jag då vilja lämna honom ensam, om han så inte vill det? Han är klädd i en tröja i en slags brun/grå färg och grå mjukisbyxor, på hans huvud har han en svart mössa som inte lyckas gömma hans vilda lockar. Han ser faktiskt väldigt, väldigt bra ut. Lauren, du har en pojkvän, säger mitt inre jag. 

"Hey, aren't you Christinas roommate?" frågar han med ett lätt leende på läpparna. 

"Yeah."
"I thought I recognized you. What was your name again?"

"Lauren." 

"That's a pretty name." säger han och ler ett varmt leende. 

"Thanks." säger jag och jag känner hur jag rodnar. "And you?"
"Huh?" säger han och skjuter upp blicken från sina knogar till mig. 

"What's your name?" 

"I'm Harry." säger han. Harry och Niall, så var det ja. Jag kan inte låta bli att se på hans knogar fulla av ärr. Ja, ärr. Jag börjar genast undra var de kom från men jag tror att jag har frågat nog med frågor.

Det är pinsamt tyst och jag börjar undra varför jag ens satt mig här från första början. Jag hade inget att säga till honom från första början. Han såg bara så... rädd ut. 

"Are you sure you're okay?" Lauren, vad var det jag sa, nog mer frågor.

"Yeah, why wouldn't I be?" Han tvingar sig på ett leende jag ser inte är äkta.

"You just seem..."
"What?" Hans buttra ton får mig att ångra att jag ens började på min mening. Jag märker att han har börja bli irriterad på mig vilket jag inte tycker om. Jag känner mig inte säker. Jag vet inte vem han är, hur han är, eller någonting om honom. 

"Nothing." andas jag tillslut ut efter att jag hållit inne mitt andetag. 

"Just tired I guess." Jag ser att han ljuger. Om han bara visste hur enkelt jag har att läsa av folk, då skulle han ångrat att han sagt det där. 

"That's why I think you should head back to your dorm and get some sleep." säger jag och reser mig från soffan eftersom jag har tänkt göra samma sak. 

"No, I'll just stay here for a while longer." mumlar han irriterat. Jag undrar vad det var jag gjorde som fick honom att verka så... arg på mig. 

"Oh well, goodnight then, Harry." säger jag vänligt och greppar tag om min badväska.

"Um yeah, goodnight." säger han, inte alls lika vänligt och utan att jag vänder mig om går jag längst den sista korridoren innan jag kommer fram till mitt rum igen. Jag låser försiktigt upp dörren, jag lyckas ta mig in utan något större ljud och Christina ligger fortfarande i sin säng sovandes, dock med alla kläder på och smink likaså, men jag vill inte väcka henne, gud vet vad som kommer hända då. 

Jag byter om till pyjamas lite snabbt ifall Christina skulle vakna och se mig stå där endast i underkläder, det är väl något jag måste välja mig vid antar jag. Tillslut kan jag krypa ner under täcket då klockan är 4. Jag pustar ut. En sådan dag. Jag har träffat min nya rumskompis jag var lite skeptisk om från första början, men som faktiskt överraskade mig att vara väldigt snäll och trevlig. Jag har lyckats ta en 9 timmars tupplur, tagit min första dusch och jag har redan irriterat upp en person jag inte alls tror gillar mig. Han verkade från början inte ha något emot mig, men efter alla mina frågor kanske det inte är så konstigt att han blev irriterad på mig. Vad var hans namn nu igen? Harry? Jo, så var det. Harry. 

 

Jag har legat vaken i nästan en timme. Klockan är 5 och min väckare ringer om två timmar. Jag har legat vaken och tänkt på hur min framtid här kommer se ut. Kommer jag få några kompisar? Kommer jag hitta överallt? Kommer lärarna vara snälla, stränga, ofattbara? Det är så många frågor jag grubblar över, mycket kommer jag få svar på imorgon men mycket har med mig själv att göra. Jag måste se till att inte vara så tillbakadragen om jag så vill få några vänner. Lyckligtvis har jag Christina, som jag hoppas i alla fall vill äta lunch med mig. Det är u inte säkert att vi har samma klasser. Det får vi veta imorgon. Jag sluter mina ögon, suckar och jag känner på min första skoldag kommer bli en lång dag.