Klockan 7 ringer väckaren. Huvudet värker och jag känner mig helt slut. Perfekt, första skoldagen och jag är helt slutkörd. Christina vrider och vänder sig i sin säng och mumlar något om att det är alldeles för tidigt. Jag ignorerar henne, skolan börjar om lite mer än en timme och jag gillar inte att stressa. Jag reser mig genast upp ur sängen och går fram till garderoben, jag står ett tag och funderar vad jag ska ha på mig. Det är första dagen på min nya skola, jag kommer möta mina nya klasskamrater, mina nya lärare, vad kommer dom få för intryck av mig om jag kommer klädd i några gamla trasor? Jag måste vara klädd fint, bestämmer jag mig för, även om mitt inre frågar mig återigen varför jag bryr mig så mycket om vad andra tycker om mig. Tillslut hittar jag ett par blå jeans och en vit, enkel tshirt som får mig att inte sticka ut, men jag ser inte allt för tråkig ut heller. Jeansen är tighta och det känns obekvämt, jag brukar vanligtvis inte bära tighta kläder, men det är ju första skoldagen trots allt... Jag borstar igenom mitt mörka, långa hår som blivit väldigt stort och fluffigt under natten, vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag gick och la mig i sängen då det fortfarande var blött efter min impulsiva dusch. Jag bestämmer mig för att fläta det idag också, jag trivs i flätat hår. Jag sätter mig framför spegeln jag ställt fram på mitt nya skrivbord med min sminkväska framför mig. En sminkväska som knappt innehåller något alls, jag har aldrig varit den typen som sminkat mig överdrivet mycket. Mamma tycker inte om att jag sminkar mig alls. Hon tycker att jag ska vänta tills jag blir äldre och faktiskt behöver det. Hon kanske har rätt på något sätt och vis, men använder jag inte smink kan jag orsaka blindhet på halva skolans befolkning, vilket jag inte vill riskera. Jag drar den svarta mascaraborsten på mina ögonfransar så att de i alla fall ska ge lite mer liv i mina morgontrötta ögon. Några drag med mascaraborsten och sedan är jag klar. Till min stora förvåning - ännu en dag utan en pormask eller finne i sikte. 

Klockan har hunnit bli kvart i åtta innan jag ens hunnit packa min väska med saker jag behöver för dagen. Christina ligger fortfarande i sängen, om 30 minuter börjar skolan och jag som hade hoppats på att hon ville följa med mig bort till damernas senare för att borsta tänderna möjligtvis. Jag kanske gör henne en tjänst om jag väcker henne, så hon slipper komma försent.

"Christina." säger jag med en mjuk röst, ungefär den röst mamma brukade använda på mig då jag var liten. "School starts in thirty minutes." 

Hennes ögon skjuts upp, hon sätter sig upp i sängen och tittar på klockan för att få någon slags bekräftelse. 

"Shit." säger hon mellan sammanpressande tänder och mer eller mindre flyger upp från sängen. Det roar mig att se henne springa runt i det lilla rummet vi delar på, kämpar att få på sig sina kläder, drar med fingrarna under hennes ögon för att få bort resterna från gårdagens smink. 

"Will you please stop laughing at me and help me out?" morrar hon, men jag hör på hennes röst att hon egentligen inte är arg på mig, mer på sig själv kanske. 

"What do you need help with?"

"Pack my bag, will you?"

Jag går fram till hennes skrivbord och samlar ihop hennes böcker och försöker på bästa möjliga sätt att få plats med dom i hennes väska som hänger på skrivbordsstolen. Jag går sedan och gör samma sak med min väska, fyller den till både bredden och höjden med alla mina böcker. Jag skulle inte kalla mig för en nörd, men jag har alltid varit en som tagit lektionerna på största allvar. 

"Thanks." säger hon med andan i halsen när jag lämnar över hennes väska. 

"Would you like to follow me to the bathroom?" frågar jag när hon verkar klar. 

"Sure." ler hon och vi går tillsammans längst korridorerna och vidare till badrummet. Till skillnad från inatt är det mycket mer folk, det står en tjej framför nästan varje spegel. De sminkar sig, stylar håret, borstar tänderna och gud vet vad tonårstjejer kan hålla på med nu för tiden. Vi lyckas finna ett ledigt handfat men vi måste dock dela på samma spegel vilket inte spelar mig någon roll när jag ändå bara ska borsta mina tänder. Jag tar god tid på mig, än så länge är klockan bara 5 i 8, enligt mina beräkningar kommer det ta fem minuter att gå till min första lektion vilket leder till att jag kommer vara där minst tio minuter tidigt. 

Jag sköljer munnen, tar mig en sista titt i spegeln innan jag och Christina lämnar det parfymluktande badrummet och går tillsammans mot vår första klass, som lyckligtvis kommer spendera tillsammans. 

 

Utanför klassrummet står det redan ett par människor. Alla ser ut som förstaårselever så jag tar mig en extra titt på alla, som från och med idag kommer bli mina nya klasskompisar i psykologi, en utav de 5 kurser jag valt. 

"I've heard the teacher is hot." viskar Christina med ett flin på läpparna. Jag fnissar till, och hör sedan fotsteg närma sig lite längre bort i korridoren. Jag vrider huvudet och ser en ung man komma gående i riktning mot oss. Det måste vara läraren. Nycklarna som hänger i skärpet klingar för varje steg han tar, han håller en kaffekopp i ena handen och en mapp i andra. 

"Sorry I'm late." ursäktar han sig innan han på något smidigt sätt försöker läsa upp dörren trots hans fulla händer. Jag kan inte påstå att han är det snyggaste jag sett, men Christina hade helt klart inte fel då hon sa att han var snygg. Jag skakar på huvudet och påminner mig om att jag redan har en pojkvän, och han att dessutom är min lärare. Vi finner oss en plats ganska långt bak i klassrummet, jag hade hoppats på lite längre fram, jag trivs som bäst där, men de platserna var redan upptagna utav två tjejer med pennorna i högsta hugg. Det tar ytterligare fem minuter innan han kan börja lektionen, för med jämna mellanrum kommer det in en och en annan elev. Tillslut ställer han sig framför sin arbetsbänk med händerna på sina höfter. Han spanar omkring i klassrummet, jag möter hans blick, men den är snabbt borta när han återgår till nästa elev och granskar henne.

"So this is what I'm working with this year." säger han med ett charmigt leende på läpparna. "I don't know how much you know about me, but my name is Mr. Philips and I will be your sociology teacher this semester. En tjej längst fram räcker upp handen. 

"What about next semester?"
"Then Marissa will be back, as I've heard. She's currently home taking care of her newborn baby but hopefully she'll be back before you know it."

"I don't mind having him for the next three years." viskar Christina i mitt öra och båda fnittrar.

"Ladies, anything you'd like to shara with us?" Hans blick är fast på mig och Christina. 

"No, we're good." säger Christina bossigt, meda jag sitter där, säkerligen röd som en tomat i ansiktet efter alla blickar som helt plötsligt vändes mot mig. 

"Alright, you're probably wondering what this course is all about. I'm going to show you a quick powerpoint. I promise it's short, so please pay attention the whole time." säger han medan han kämpar att få igång projektorn som hänger i taket. 

En kille lite längre bak i klassrummet ligger med pannan i bänken och med slutna ögon. 

Mr. Philips skriker till och killens huvud åker blixtsnabbt upp.

"No sleeping in my class, maybe next time you'll wake up with a bucket of cold water over you." skrattar han och hela klassen skrattar med. Jag är helt säker på att psykologi kommer bli en rolig kurs, och nej, inte bara på grund av läraren. 

 

Resten av dagen flyter på bra, mina andra kurser; matematik, religion, webbdesign och litteratur verkar också väldigt bra trots att jag måste klara mig utan Christina som inte har någon mer kurs som jag annat än psykologi. Jag lär inte känna någon ny under min första skoldag men det kanske inte är så konstigt, vi har inte fått tid till det. På matematiken och litteraturen satt jag bredvid samma kille, han heter Dylan och kommer gå i båda kurserna vilket glädjer mig, under den korta tid vi hann prata verkade han i alla fall trevlig. Jag är i alla fall glad att jag kanske kommer ha någon att sitta med nästa lektion. 

Middagsdags och jag står och väntar på Christina utanför den gigantiska matsalen som är målad i skolans färger, rött och vitt. Hon lovade mig att möta mig precis klockan fem men nu är klockan tio över och det blir istället hon som möter mig och inte tvärt om som planerat. Tre killar kommer gåendes mot mig, eller snarare mot matsalen. Det är Christinas kompisar, två utav dom i alla fall. Harry, den är blonda och en till kille me svart hår och en snygg badboy stil. Jag möter inte Harrys blick trots vårt lilla samtal tidigare i sällskapsrummet. Jag känner hur hans blick är fast på mig när de passerar mig men min blick håller jag kvar i marken tills de är borta. Jag pustar nästan ut, jag är glad att han inte sa något. Vad jag än skulle svarat hade gjort honom irriterad, det är jag helt säker på. Tillslut, efter en kvarts försening, kommer Christina nästan springandes mot mig. 

"I'm so terribly sorry, I had to talk to one of my teachers about- Nevermind. Let's go and get some food." säger hon innan hon mer eller mindre drar mig in till matsalen.